Grattis Jessica!
Bara för att jag är en sån härlig vän (och för att jag har lite att göra :P) så tänkte jag tillägna detta inlägg till en tjej som fyller år idag! Grattis Jessica Therese Johansson på 19-årsdagen! =) Jag önskar dig en riktigt härlig dag med mycket uppvaktning!
Jag skulle kunna skriva en hel bok om dig Jessica, men det har jag varken tid eller plats för just nu. Men jag hoppas att du vet att trots allt som hänt så kommer jag alltid vara din vän så länge du själv vill det. Du är en helt underbar person och din skönhet överträffas bara av din härliga personlighet! Och det är inte bara jag som tycker så, det vet jag. Problemet är bara att du måste inse det själv.
Nu är du 19 år gammal, en sån där meningslös mellanålder. Men å andra sidan så blir du 20 om ett år, och efter det är pensionen nästa sak att se fram emot. Så passa på och njut av livet! ;)
Avslutar med denna vackra bilden och ett stort HIPP HIPP HURRA! HURRA! HURRA! HURRA!
Jag skulle kunna skriva en hel bok om dig Jessica, men det har jag varken tid eller plats för just nu. Men jag hoppas att du vet att trots allt som hänt så kommer jag alltid vara din vän så länge du själv vill det. Du är en helt underbar person och din skönhet överträffas bara av din härliga personlighet! Och det är inte bara jag som tycker så, det vet jag. Problemet är bara att du måste inse det själv.
Nu är du 19 år gammal, en sån där meningslös mellanålder. Men å andra sidan så blir du 20 om ett år, och efter det är pensionen nästa sak att se fram emot. Så passa på och njut av livet! ;)
Avslutar med denna vackra bilden och ett stort HIPP HIPP HURRA! HURRA! HURRA! HURRA!
"Jag är normal.. bara lite speciell. :D"
I gotta feeling
Ja nu var ännu en vecka över och en ny har precis börjat. Lite mörkare ute, men jag tjänade en timme i helgen så det får det vara värt! =)
Igår var det äntligen dags för Magnus omtalade inflyttnignsfest, och det var ju bara hur trevligt som helst! Som vanligt var det ju folket som gjorde festen, så tack alla som var där! Kvällen fortsatte sedan på Cheers där vi träffade fler trevliga typer. =) Efter att ha gjort stan osäker så samlades vi ett litet gäng hos Magnus för efterfest, och det var supermysigt. Låg och kollade på roliga youtubeklipp, och det var längesen jag skrattade så mkt så jag fick ont i magen. :D Q.E.D, kvällen var lyckad! Jag länkar till kvällens peppvideo, hur grym som helst! Blir på gott humör direkt när jag ser alla dessa glada tjejer och killar! :D
Vill också passa på att tacka alla mina kära vänner som gör mig till den jag är. Ensam är verkligen inte stark, och jag är såå glad att jag har er alla! Ibland är det skönt att bli påmind om att det finns folk som bryr sig. Extra tack till Jennifer för att du är en sån fin vän, jag vet att du alltid kommer ställa upp för mig. Du är en pärla! (F)
För övrigt känner jag att det borde hända något inom en snar framtid. Rock bottom är inte långt ifrån. Fo sho! Men det är nog bra, för det är där jag behöver hamna innan det vänder. Fått mig en del tankeställare denna veckan, vilket också är bra. Innan har tankarna bara flugit runt utan att jag kommit fram till nåt vettigt.
Hmm vad mer? I brist på annat att göra så har jag fortsatt att kolla på One Piece där det tog slut sist. Det är också en sak som alltid får mig på bra humör, oavsett hur jag mår. Så härnäst: GOMU GOMU NOOO.. SOFFLÄGE!
Reality Check
Hat, ilska och arga tankar
Sårad, inåtvänd och bitter
Förvirrad, ensam och vilse i världen
Iskalla nätter
Minnen, glädje, värme, kärlek, kyssar
Ditt leende..
Reality check.
Det är för mkt känslor inom mig. Det bubblar och har sig och är inte angenämt på något sätt!
Det känns som om jag väntar på att den första dagen på resten av mitt liv ska börja.
Sårad, inåtvänd och bitter
Förvirrad, ensam och vilse i världen
Iskalla nätter
Minnen, glädje, värme, kärlek, kyssar
Ditt leende..
Reality check.
Det är för mkt känslor inom mig. Det bubblar och har sig och är inte angenämt på något sätt!
Det känns som om jag väntar på att den första dagen på resten av mitt liv ska börja.
Jag är oftast väldigt nöjd och stolt över mig själv, men den senaste tiden har det inte riktigt varit så. Ibland önskar jag bara att vissa sidor hos mig var lite annorlunda, för det hade gjort saker så mkt enklare. Men å andra sidan.. då hade jag ju inte varit jag, right?
Längtar verkligen till flytten nu. Den 1 december smäller det, och jag kan knappt vänta! Kommer bli så obeskrivligt skönt utav flera olika anledningar. Jag tror det blir väldigt bra.
On another note, vad händer på halloween? Har lite olika erbjudanden jag går och fundear på. Och vad ska man klä ut sig till? :O Förslag tack!
Och till de som tar åt sig: Om du är så jävla korkad att du inte inser att du vunnit miljonvinsten så är du fan inte värd den. Dagens visdomsord från mig.
Längtar verkligen till flytten nu. Den 1 december smäller det, och jag kan knappt vänta! Kommer bli så obeskrivligt skönt utav flera olika anledningar. Jag tror det blir väldigt bra.
On another note, vad händer på halloween? Har lite olika erbjudanden jag går och fundear på. Och vad ska man klä ut sig till? :O Förslag tack!
Och till de som tar åt sig: Om du är så jävla korkad att du inte inser att du vunnit miljonvinsten så är du fan inte värd den. Dagens visdomsord från mig.
Nystart, yes plz!
Idag var jag och kollade in en ny lägenhet, en tvåa på tureborg. Den var riktigt nice faktiskt, långt över förväntan. Tack Jennifer och Malin för att ni var mitt moraliska stöd. ^^ Jag ska fundera lite, men jag är lite småsugen på att ta den. Känner verkligen att jag behöver en nystart. Ett miljöombyte hade gjort susen för mig tror jag. Det är ju det här med alla minnen och så.. hade vart skönt med något helt nytt. Inga gamla bilder som kommer upp i huvudet av att man bara bor där man bor.
Nej, det är dax för mig att bli mig själv igen. Jag har inte riktigt varit samma Björn de senaste 2 månaderna, och jag hoppas jag inte vart alltför jobbig att ha med att göra. Ska göra mitt bästa för att ni ska få se den gamle positiva Björnen igen. Han finns där, bara det att han har haft lite semester. =) Jag har ingen anledning kvar att gå och deppa lixom. Det är dax att börja leva igen tror jag. Med blicken mot horisonten och med varje dag som bjuder på nya möjligheter så ska jag segla vidare i mitt liv. ^^ (Försöka iaf)
Hoppas även att vissa personer kan växa upp och inse hur livet funkar. Men men.. hade faktiskt inte förväntat mig något annat. Tråkigt är det dock. Men det är bortom min kontroll nu.. jag orkar inte bry mig. Rätt brukar bli rätt i slutändan ändå.
Haft en mysig kväll hos mammsen nu med hemmagjord pizza och grejer. Övergödd är en bra beskrivning på mitt tillstånd just nu. Snart är det dax för sista jobbdagen (natten?:P), och sen är det helg! =) Hoppas på fest imorn. Är lite svårt nu när jag helt plötsligt inte kan ha fler fester hemma hos mig, men jag håller tummarna för att jag hittar någon annan festsugen själ imorgon man kan raida!
Så.. Ny lägenhet? Kanske nått extrajobb om man har tur? Annars kanske plugga någon strökurs vid sidan om nattjobbet? Sen eventuellt resa nästa år? Beror på hur det går med planeringen. :P Sen plugga något smart? Skaffa feta jobbet? YÄ! Möjligheterna är oändliga! Det ska bli skönt med en nystart!
Nej, det är dax för mig att bli mig själv igen. Jag har inte riktigt varit samma Björn de senaste 2 månaderna, och jag hoppas jag inte vart alltför jobbig att ha med att göra. Ska göra mitt bästa för att ni ska få se den gamle positiva Björnen igen. Han finns där, bara det att han har haft lite semester. =) Jag har ingen anledning kvar att gå och deppa lixom. Det är dax att börja leva igen tror jag. Med blicken mot horisonten och med varje dag som bjuder på nya möjligheter så ska jag segla vidare i mitt liv. ^^ (Försöka iaf)
Hoppas även att vissa personer kan växa upp och inse hur livet funkar. Men men.. hade faktiskt inte förväntat mig något annat. Tråkigt är det dock. Men det är bortom min kontroll nu.. jag orkar inte bry mig. Rätt brukar bli rätt i slutändan ändå.
Haft en mysig kväll hos mammsen nu med hemmagjord pizza och grejer. Övergödd är en bra beskrivning på mitt tillstånd just nu. Snart är det dax för sista jobbdagen (natten?:P), och sen är det helg! =) Hoppas på fest imorn. Är lite svårt nu när jag helt plötsligt inte kan ha fler fester hemma hos mig, men jag håller tummarna för att jag hittar någon annan festsugen själ imorgon man kan raida!
Så.. Ny lägenhet? Kanske nått extrajobb om man har tur? Annars kanske plugga någon strökurs vid sidan om nattjobbet? Sen eventuellt resa nästa år? Beror på hur det går med planeringen. :P Sen plugga något smart? Skaffa feta jobbet? YÄ! Möjligheterna är oändliga! Det ska bli skönt med en nystart!
The winner takes it all.. bitch!
Im just a boy who wants to be loved.
Sitter hemma nu och tar det lugnt. Idag är en sån där mellandag då inget händer, vilket jag inte alls gillar. "Då kommer känslan, den smygande känslan. Den enda jag inte rår på." Ja jag erkänner, jag älskar att citera låtar och filmer. Men när saker redan har blivit sagda på så träffsäkra sätt, varför ändra på det? Man kanske skulle sätta sig ner och skriva en dikt eller något.. se om man kan få till lika fina meningar.
Jag funderade lite på det här med kärlek. Har den senaste tiden träffat sjukt många människor som nyligen blivit singlar. Det får mig att tänka lite på vad fan detta beror på. Är det årstiden eller något? Vad är felet? Jag blir lite ledsen innerst inne varje gång jag hör att någon gjort slut. Jag är väl lite av en romantiker, som hoppas på livslång kärlek. Singellivet har aldrig varit något för mig, och känner att det antagligen aldrig kommer att bli något jag tycker är kul.
Det känns bara som ett stort spel hela grejen, och jag avskyr det! Vi vill alla samma sak innerst inne, vare sig vi erkänner det eller inte, och det är att hitta någon som man kan älska. Och som samtidigt älskar dig lika mycket. Det känns som om folk inte tar kärleken och förhållanden på lika stort allvar längre. Folk gör slut och skiljer sig hit och dit . Förlovar sig utan att blinka, för att några månader senare bryta upp. Jag kanske bara inbillar mig men det känns som att om man går tillbaka några generationer så var det på helt andra villkor. Man träffades, blev kära, gifte sig och bildade familj. Just as god intended.
Missförstå mig inte, om ett förhållande inte funkar så ska man ju självklart inte stanna i det. Det är bara dumt och fel. Men vad är skillnaden nu mot förr? Är det den ökade tillgängligheten vi har till allting tack vare internet? Är det samhällets fel? Hetsar vi varandra till att man måste leva runt med olika människor innan man kan stadga sig? Jag vet inte, men jag ställer mig vid sidan av allt detta från och med nu! Kärlek är inget man stressar fram, det kommer precis när det är menat.
Om vi inte strävar efter att hitta den vi ska leva hela livet med, vad håller vi då på med? Om man inte går in med den inställningen så är det inte kärlek! Kärlek är fint och rent och övervinner allt. Haha, ja ni hör ju på mig! Alla förhållanden har ju sina upp och nedgångar, men är inte äkta kärlek att ha styrkan att klara allt det svåra, lära sig något på vägen och sen få det bra igen?
Många är nog rädda för att öppna upp sig för en annan människa på det sättet som man gör i ett förhållande. Detta kanske påverkar lite också, vågar man inte ge allt så är det ju nästan dömt att misslyckas. Jag är verkligen ingen expert på kärlek, vilket väl är ganska bevisat vid det här laget. Men jag lär mig. Innerst inne har vi alla gåvan att älska.
Jag har haft ett par förhållanden där jag bara sårat personen jag var med, genom att inte kunna ge dom det dom gav mig. Det är tråkigt, men som sagt måste kärleken vara ömsesidig. Å andra sidsn har jag haft två seriösa förhållanden i mitt liv, där jag verkligen älskat personen jag vart med. Dessa två personer har lärt mig mer om mig själv än vad jag hade kunnat göra på egen hand under en hel livstid. Jag har inte en enda sekund på allvar tänkt tanken att göra slut under någon av dessa förhållandena. Jag gav allt jag kunde, på mitt sätt. Kanske var det inte tillräckligt, men jag tvekade aldrig! För mig kändes det rätt varje sekund. Tyvärr slutade båda förhålladena på samma sätt, och jag blev sårad. Just nu är jag jävligt rädd för att öppna upp mig igen. Jag vill inte bli sårad igen. Jag hoppas att mitt nästa förhållande blir det jag stannar i. Jag vill bara bli älskad.
Jag har kommit över kärlek en gång redan, så jag vet att det är möjligt. Tiden läker alla sår, right? Men jag har en förmåga att kära ner mig något så upp över öronen mycket att den där tiden blir väldigt lång. Jag har så svårt att släppa taget. Det är dom där två små orden "Tänk om" som ställer till det. Första gången jag älskade, hade jag inget att jämföra med. För mig var det allt just då, och kanske var det därför det tog sån tid att komma över.
Men nu då? Vad gör jag om känslan i mitt hjärta säger att det inte kan bli mer rätt? Jag har något att jämföra med denna gången.. Jag vet att jag måste gå vidare, och har väl redan börjat så gott jag kan. Men jag vet också att du alltid kommer finnas där, innerst inne i mitt hjärta.
Det blev ett ganska långt inlägg idag. Men det var bara bra, för jag fick dödat en del tid. =) Jag får väl "njuta" av tiden jag är själv nu så gott det går. Du som finns där ute för mig, du kommer när du kommer. Jag finns här.
Cupid, its your turn!
Jag funderade lite på det här med kärlek. Har den senaste tiden träffat sjukt många människor som nyligen blivit singlar. Det får mig att tänka lite på vad fan detta beror på. Är det årstiden eller något? Vad är felet? Jag blir lite ledsen innerst inne varje gång jag hör att någon gjort slut. Jag är väl lite av en romantiker, som hoppas på livslång kärlek. Singellivet har aldrig varit något för mig, och känner att det antagligen aldrig kommer att bli något jag tycker är kul.
Det känns bara som ett stort spel hela grejen, och jag avskyr det! Vi vill alla samma sak innerst inne, vare sig vi erkänner det eller inte, och det är att hitta någon som man kan älska. Och som samtidigt älskar dig lika mycket. Det känns som om folk inte tar kärleken och förhållanden på lika stort allvar längre. Folk gör slut och skiljer sig hit och dit . Förlovar sig utan att blinka, för att några månader senare bryta upp. Jag kanske bara inbillar mig men det känns som att om man går tillbaka några generationer så var det på helt andra villkor. Man träffades, blev kära, gifte sig och bildade familj. Just as god intended.
Missförstå mig inte, om ett förhållande inte funkar så ska man ju självklart inte stanna i det. Det är bara dumt och fel. Men vad är skillnaden nu mot förr? Är det den ökade tillgängligheten vi har till allting tack vare internet? Är det samhällets fel? Hetsar vi varandra till att man måste leva runt med olika människor innan man kan stadga sig? Jag vet inte, men jag ställer mig vid sidan av allt detta från och med nu! Kärlek är inget man stressar fram, det kommer precis när det är menat.
Om vi inte strävar efter att hitta den vi ska leva hela livet med, vad håller vi då på med? Om man inte går in med den inställningen så är det inte kärlek! Kärlek är fint och rent och övervinner allt. Haha, ja ni hör ju på mig! Alla förhållanden har ju sina upp och nedgångar, men är inte äkta kärlek att ha styrkan att klara allt det svåra, lära sig något på vägen och sen få det bra igen?
Många är nog rädda för att öppna upp sig för en annan människa på det sättet som man gör i ett förhållande. Detta kanske påverkar lite också, vågar man inte ge allt så är det ju nästan dömt att misslyckas. Jag är verkligen ingen expert på kärlek, vilket väl är ganska bevisat vid det här laget. Men jag lär mig. Innerst inne har vi alla gåvan att älska.
Jag har haft ett par förhållanden där jag bara sårat personen jag var med, genom att inte kunna ge dom det dom gav mig. Det är tråkigt, men som sagt måste kärleken vara ömsesidig. Å andra sidsn har jag haft två seriösa förhållanden i mitt liv, där jag verkligen älskat personen jag vart med. Dessa två personer har lärt mig mer om mig själv än vad jag hade kunnat göra på egen hand under en hel livstid. Jag har inte en enda sekund på allvar tänkt tanken att göra slut under någon av dessa förhållandena. Jag gav allt jag kunde, på mitt sätt. Kanske var det inte tillräckligt, men jag tvekade aldrig! För mig kändes det rätt varje sekund. Tyvärr slutade båda förhålladena på samma sätt, och jag blev sårad. Just nu är jag jävligt rädd för att öppna upp mig igen. Jag vill inte bli sårad igen. Jag hoppas att mitt nästa förhållande blir det jag stannar i. Jag vill bara bli älskad.
Jag har kommit över kärlek en gång redan, så jag vet att det är möjligt. Tiden läker alla sår, right? Men jag har en förmåga att kära ner mig något så upp över öronen mycket att den där tiden blir väldigt lång. Jag har så svårt att släppa taget. Det är dom där två små orden "Tänk om" som ställer till det. Första gången jag älskade, hade jag inget att jämföra med. För mig var det allt just då, och kanske var det därför det tog sån tid att komma över.
Men nu då? Vad gör jag om känslan i mitt hjärta säger att det inte kan bli mer rätt? Jag har något att jämföra med denna gången.. Jag vet att jag måste gå vidare, och har väl redan börjat så gott jag kan. Men jag vet också att du alltid kommer finnas där, innerst inne i mitt hjärta.
Det blev ett ganska långt inlägg idag. Men det var bara bra, för jag fick dödat en del tid. =) Jag får väl "njuta" av tiden jag är själv nu så gott det går. Du som finns där ute för mig, du kommer när du kommer. Jag finns här.
Cupid, its your turn!
Ensamhet
Jag har fortfarande inte vant mig vid att vara ensam. Att gå från att ha någon vid sin sida i princip dygnet runt till att sitta hemma helt själv kväll efter kväll är en rejäl omställning. Och just nu är den där jobbiga känslan väldigt påtaglig. Jag vet att jag borde söka mig ut och umgås med människor, men jag hittar inte drivkraften. :( Det känns ungefär som om det ändå inte spelar någon roll vad jag än gör, vilket resulterar i att jag inte gör något alls. Jag har fastnat i en ond cirkel nu, och måste ta mig ut snart och få ordning på saker och ting. Jag har vart handlingsförlamad tillräckligt länge nu känns det som.
Men det är så svårt att hitta modet. Det var du som gav mig styrkan att vara den jag är, och nu har jag bara mig själv att stötta mig emot. Men jag tänker hela tiden att det måste vända någon dag. För jag känner verkligen inte igen mig själv längre, och det är ingen trevlig känsla! "I don't wanna be anything other than me." Det är bara det att jag saknar min vän så det gör ont! :(
Nu är det snart ny vecka iallafall, och jag ska göra mitt allra bästa för att det ska bli en bra vecka! Hösten är här men inte deppar vi för det. Det brukar bli dagliga promenader när det är fint väder, vill du följa med så är det bara att säga till. =)
Vill avsluta med att säga att jag aldrig riktigt har hatat någon innan.. men jag tror att jag gör det nu. Eller hata.. det är ett starkt ord.. men jag känner starka hatiska känslor mot en viss person. Det måhända att det är missriktat, men tyvärr måste jag rikta min frustration mot någon. Är glad att den människan inte finns i min närhet.
Nu väntar gym och jobb.
Men det är så svårt att hitta modet. Det var du som gav mig styrkan att vara den jag är, och nu har jag bara mig själv att stötta mig emot. Men jag tänker hela tiden att det måste vända någon dag. För jag känner verkligen inte igen mig själv längre, och det är ingen trevlig känsla! "I don't wanna be anything other than me." Det är bara det att jag saknar min vän så det gör ont! :(
Nu är det snart ny vecka iallafall, och jag ska göra mitt allra bästa för att det ska bli en bra vecka! Hösten är här men inte deppar vi för det. Det brukar bli dagliga promenader när det är fint väder, vill du följa med så är det bara att säga till. =)
Vill avsluta med att säga att jag aldrig riktigt har hatat någon innan.. men jag tror att jag gör det nu. Eller hata.. det är ett starkt ord.. men jag känner starka hatiska känslor mot en viss person. Det måhända att det är missriktat, men tyvärr måste jag rikta min frustration mot någon. Är glad att den människan inte finns i min närhet.
Nu väntar gym och jobb.
Björn tipsar: Vibrasphere - Breathing Place
Här kommer jag då med ett sånt däringa musiktips igen! Denna gången är det riktig avlsappningsmusik som gäller. =) Ta en kopp te, och sätt dig ner och slappna av till denna låten. Vibrasphere är mycket kända inom den elektroniska musikvärlden och har fans över hela världen. Det är två killar från Uppsala som skapar musiken, som man kan klassa som progressive trance/ambient. Jag har lyssnat rätt mycket på dom förr, och nyligen upptäckte jag denna låten som jag tycker är en av deras bästa. =)
Imorgon är det fest igen. :P Men det är ju kul så då är det bara att köra på! Känns dock som om man lever endast för helgen nu. Och min helg är väldigt kort. Jag hoppas jag kan få ordning på min vardag snart, måste verkligen ta tag i saker. It's just so damn hard! Känns som om jag har ett stort hål inom mig. Måste hitta något att fylla tomheten med.
Öl tex. Öl är gott! ÖL! Mmmmm.. Men det kan jag bara dricka en dag i veckan. :P Ska nog ta och börja med en frukostöl. Bättre start på dagen kan man nog inte få. True story!
Peace
