Björn tipsar: Fever Ray - Triangle Walks (Rex the Dog Remix)
Ni som gillar The Knife och framför allt Karin Dreijer har säkert inte missat hennes soloprojekt Fever Ray. Här är en remix på hennes låt Triangle Walks som verkligen rockar. Jag älskar verkligen denna artisten! =)
Who knew
Nyss hemkommen från jobbet och ska snart mysa ner mig i soffan med lite serier. Bland annat ett nytt avsnitt av världens bästa serie, One Piece. =)
Vill också passa på att hälsa min lillasyster Josefine grattis på fjorits.. eh.. födelsedagen! 14 år gammal är du nu, men för mig kommer du alltid att vara lilla Josse. =) Blir kalas för den godingen på fredag. På Lördag blir det antagligen fest hos mig igen! Partykungen.. det är jag det! Höhö.
Avslutar med en låt som betyder väldigt mycket för mig. Jag bara älskar den! De flesta har säkert redan hört den, men jag tycker ni ska ta er tid att lyssna ändå bara för att den är så bra. =)
Vill också passa på att hälsa min lillasyster Josefine grattis på fjorits.. eh.. födelsedagen! 14 år gammal är du nu, men för mig kommer du alltid att vara lilla Josse. =) Blir kalas för den godingen på fredag. På Lördag blir det antagligen fest hos mig igen! Partykungen.. det är jag det! Höhö.
Avslutar med en låt som betyder väldigt mycket för mig. Jag bara älskar den! De flesta har säkert redan hört den, men jag tycker ni ska ta er tid att lyssna ändå bara för att den är så bra. =)
Utan tvivel
I dreamed a dream in time gone by
When hope was high
And life worth living
I dreamed that love would never die
I dreamed that God would be forgiving
Then I was young and unafraid
And dreams were made and used and wasted
There was no ransom to be paid
No song unsung, no wine untasted
I had a dream my life would be
So different from this hell I'm living
So different now from what it seemed
Now life has killed the dream I dreamed.
When hope was high
And life worth living
I dreamed that love would never die
I dreamed that God would be forgiving
Then I was young and unafraid
And dreams were made and used and wasted
There was no ransom to be paid
No song unsung, no wine untasted
I had a dream my life would be
So different from this hell I'm living
So different now from what it seemed
Now life has killed the dream I dreamed.
Jag promenerade nyss hem i natten, och fick till min glädje se ett stjärnfall. Jag stannade till och tittade upp mot den stjärnklara himmelen, och det är verkligen en mäktig känsla att känna sig så liten. Människan är var för sig så otroligt sårbar, så ensam, så obetydlig. Alla har vi våra egna vägar att vandra, med egna visioner och drömmar. Drömmar, som inte alltid uppfylls. Men det sägs ju att man får en önskan när man ser en stjärna falla.
Men när man riktar blicken förbi stjärnorna, förbi det oändliga mörkret och ut mot det okända så vet man, man vet att man inte är ensam. Tittar man tillräckligt långt ut i det bottenlösa djupet så stirrar det tillslut tillbaka på dig. Att just jag jag går på denna lilla stenklump och tänker dessa tankar är ju tillräckligt med bevis för att man ska sluta tvivla på livets storslagenhet. Titta dig själv i spegeln. Rikta blicken rätt in i dina egna ögon, så lovar jag att du ser samma oändliga djup där.
Vi hör alla ihop. Vi är alla en del av denna storslagna kreation. Det är ditt val hur du vill leva ditt liv. I slutändan är det upp till dig om du vill leva i helvetet på jorden, eller om du vill lyfta blicken emellanåt och känna kärleken till livet, världen och universum. Ingen annan kommer leva livet åt dig, kom ihåg det. Jag har en grundtanke som jag försöker tänka så ofta jag bara kan. En liten vägledning om hur jag vill leva mitt liv. Helt utan tvivel.
Men när man riktar blicken förbi stjärnorna, förbi det oändliga mörkret och ut mot det okända så vet man, man vet att man inte är ensam. Tittar man tillräckligt långt ut i det bottenlösa djupet så stirrar det tillslut tillbaka på dig. Att just jag jag går på denna lilla stenklump och tänker dessa tankar är ju tillräckligt med bevis för att man ska sluta tvivla på livets storslagenhet. Titta dig själv i spegeln. Rikta blicken rätt in i dina egna ögon, så lovar jag att du ser samma oändliga djup där.
Vi hör alla ihop. Vi är alla en del av denna storslagna kreation. Det är ditt val hur du vill leva ditt liv. I slutändan är det upp till dig om du vill leva i helvetet på jorden, eller om du vill lyfta blicken emellanåt och känna kärleken till livet, världen och universum. Ingen annan kommer leva livet åt dig, kom ihåg det. Jag har en grundtanke som jag försöker tänka så ofta jag bara kan. En liten vägledning om hur jag vill leva mitt liv. Helt utan tvivel.
En bra dag.
Tänkte skriva ett inlägg igår, men det var helt enkelt så mycket igår att jag inte hann. Det är något som hör till ovanligheterna för mig, då jag brukar ha på tok för mycket fritid om dagarna annars. Men tänkte berätta lite om gårdagen. Det var nämligen så att jag träffade en gammal tjejkompis, som jag inte har haft riktigt kontakt med på jag vet inte hur länge. Till och med är det så att det var min första tjejkompis. =) Det var riktigt trevligt att träffas igen, och jag hoppas det blir fler gånger framöver nu!
Min mobilkamera fungerar över förväntan!
Efter min trevliga date så var det dags att sticka hem och ladda med lite middag, för sen på kvällen var det dags för bugg igen! Och oj vad jag har väntat med skräckblandad förtjusning. Det var väldigt annorlunda mot det jag buggat tidigare, men jag tror man kommer in i det snabbt. Riktigt kul var det! Man blir glad i hela kroppen efteråt. =)
Tänke skriva lite om trötthet också, som nu har fått en ny innebörd för mig. Denna veckan har jag sovit fruktansvärt dåligt, ca 4.5-5 timmar per natt, vilket suger! Jag har inga problem att somna efter jobbet, men sen vaknar jag för tidigt och då är det helt jävla omöjligt att somna om. Frustrerande? JA! Speciellt eftersom man går som en zombie hela dagen. Detta i kombination med ovanligt hård träning har tagit på kroppen denna veckan. Så nu sitter jag här och känner precis varenda liten fiber i varje muskel, och dom är på väg att gå ut i strejk!
Trist, för jag är samtidigt fruktansvärt rastlös, och har ingen större lust att sitta inne hela dagen. =( Men jag vägrar låta denna dagen bli en dålig en.. jag ska göra mitt bästa för att den ska bli bra! Jag klarar mig fan själv!
Peace out, homies!
Tänke skriva lite om trötthet också, som nu har fått en ny innebörd för mig. Denna veckan har jag sovit fruktansvärt dåligt, ca 4.5-5 timmar per natt, vilket suger! Jag har inga problem att somna efter jobbet, men sen vaknar jag för tidigt och då är det helt jävla omöjligt att somna om. Frustrerande? JA! Speciellt eftersom man går som en zombie hela dagen. Detta i kombination med ovanligt hård träning har tagit på kroppen denna veckan. Så nu sitter jag här och känner precis varenda liten fiber i varje muskel, och dom är på väg att gå ut i strejk!
Trist, för jag är samtidigt fruktansvärt rastlös, och har ingen större lust att sitta inne hela dagen. =( Men jag vägrar låta denna dagen bli en dålig en.. jag ska göra mitt bästa för att den ska bli bra! Jag klarar mig fan själv!
Peace out, homies!
Internetberoende?
Jag undrar ibland om jag inte är beroende utav internet. Eller inte internet i sig. Det är nog snarare så att jag har blivit så van vid att jämt hålla koll på vad alla mina vänner och bekanta gör, genom facebook och msn tex, att jag får nån form av abstinensbesvär när jag är ifrån datorn. Min dator står på hemma 24/7, och jag är i princip alltid inloggad på msn. Detta är väl mest för att folk ska kunna få tag på mig om dom vill något. Eller så är det bara så att jag är så jävla beroende av det, men inte insett det själv. Detta kan ju inte på något sätt vara bra tänker jag. Beroende är ju inte bra.. eller?
Fast å andra sidan är det ju trevligt att alltid kunna prata med sina vänner. Kanske borde vi omfamna denna nya teknik och alla möjligheter den medför och se det som något positivt istället. Jag ser framför mig i framtiden, när vi kan operera in internet direkt i hjärnan. Då kan man ju hålla kontakten med alla vänner genom telepati, hela tiden. =) Väldans praktiskt måste jag säga.
Skämt åsido, så ser jag inte internetberoende som något allvarligt. Det finns flera sorters beroende. De flesta är nog sånna som man ska passa sig för, som cigaretter, alkohol eller andra droger. Men internetberoende.. så länge du känner att du är nöjd med dit liv när du är uppkopplad hela tiden så vafan.. spela roll. Gör det du mår bra av, det tror jag på! Och jag mår bra av att nörda mig framför datorn. =)
Jag vet inte vad jag ville ha sagt med detta inlägget, antagligen ingenting. :P Kan ju ställa en följdfråga och kanske få lite kommentarer för en gångs skull. =) Anser du att du är eller har varit beroende av något?
Annars har dagen faktiskt varit helt okej, trots att det inte alls kändes så när jag vaknade imorse. Har nästan inte varit hemma något alls, vilket var väldigt skönt. Behövde verkligen krypa ut ur hålan lite. Gårdagen var även den guld värd. (F) Så.. summa summarum: 2 bra dagar på raken. Det är nog nytt rekord för den senaste tiden. =)
Go Björn!
Just det.. ironiskt nog så har msn varit helt nere just ikväll, och även facebook har bråkat med mig. :P
Fast å andra sidan är det ju trevligt att alltid kunna prata med sina vänner. Kanske borde vi omfamna denna nya teknik och alla möjligheter den medför och se det som något positivt istället. Jag ser framför mig i framtiden, när vi kan operera in internet direkt i hjärnan. Då kan man ju hålla kontakten med alla vänner genom telepati, hela tiden. =) Väldans praktiskt måste jag säga.
Skämt åsido, så ser jag inte internetberoende som något allvarligt. Det finns flera sorters beroende. De flesta är nog sånna som man ska passa sig för, som cigaretter, alkohol eller andra droger. Men internetberoende.. så länge du känner att du är nöjd med dit liv när du är uppkopplad hela tiden så vafan.. spela roll. Gör det du mår bra av, det tror jag på! Och jag mår bra av att nörda mig framför datorn. =)
Jag vet inte vad jag ville ha sagt med detta inlägget, antagligen ingenting. :P Kan ju ställa en följdfråga och kanske få lite kommentarer för en gångs skull. =) Anser du att du är eller har varit beroende av något?
Annars har dagen faktiskt varit helt okej, trots att det inte alls kändes så när jag vaknade imorse. Har nästan inte varit hemma något alls, vilket var väldigt skönt. Behövde verkligen krypa ut ur hålan lite. Gårdagen var även den guld värd. (F) Så.. summa summarum: 2 bra dagar på raken. Det är nog nytt rekord för den senaste tiden. =)
Go Björn!
Just det.. ironiskt nog så har msn varit helt nere just ikväll, och även facebook har bråkat med mig. :P
End of the road
Just nu ligger jag i sängen i en fiskebod i kungshamn och bloggar. Låter inte helt fel va? Speciellt inte när tidigare nämnda bod är på 300 kvadrat, har egen badbrygga och 3 badrum. =) Här har jag iaf haft en riktigt trevlig kväll med familjen.
Jag önskar att allt kunde vara lika bra som det är här. Men tyvärr är ju verkligheten inte riktigt så. Känns som om denna bloggen har blivit en "wall of whine" senaste tiden, men ska försöka få ändring på det. Inte nu dock.
Jag slutar aldrig att bli överraskad av mina egna känslor. Minsta sakerna kan få ner en totalt. Jag orkar seriöst inte mer! Det är inte värt det. Jag är inte värd det! Ena stunden är jag mr. cool som tar allt med en nypa salt, stunden senare krashar jag totalt och inser att jag inte är någonting i denna världen utan dig. Det är fan inte lätt!
Denna jävla bergochdalbana. Jag vet att jag förtjänar så jävla mycket bättre än detta. Jag vet att jag kommer klara mig ur detta, växa som person, och sen bli lycklig igen. Jag kan se det framför mig, om än långt bort. Vägen fram tills dess är som den är dock. Trasig och full av hålor. Jag hade gärna hoppat av åkturen och tagit en paus, men det går ju tyvärr inte. Det är det som är så jävla finurligt med denna åkturen vi kallar livet! Heeyooh!
Så med detta vill jag bara säga till mig själv (och till er andra som känner sig träffade): SHUT THE FUCK UP AND ENJOY THE RIDE!
Jag önskar att allt kunde vara lika bra som det är här. Men tyvärr är ju verkligheten inte riktigt så. Känns som om denna bloggen har blivit en "wall of whine" senaste tiden, men ska försöka få ändring på det. Inte nu dock.
Jag slutar aldrig att bli överraskad av mina egna känslor. Minsta sakerna kan få ner en totalt. Jag orkar seriöst inte mer! Det är inte värt det. Jag är inte värd det! Ena stunden är jag mr. cool som tar allt med en nypa salt, stunden senare krashar jag totalt och inser att jag inte är någonting i denna världen utan dig. Det är fan inte lätt!
Denna jävla bergochdalbana. Jag vet att jag förtjänar så jävla mycket bättre än detta. Jag vet att jag kommer klara mig ur detta, växa som person, och sen bli lycklig igen. Jag kan se det framför mig, om än långt bort. Vägen fram tills dess är som den är dock. Trasig och full av hålor. Jag hade gärna hoppat av åkturen och tagit en paus, men det går ju tyvärr inte. Det är det som är så jävla finurligt med denna åkturen vi kallar livet! Heeyooh!
Så med detta vill jag bara säga till mig själv (och till er andra som känner sig träffade): SHUT THE FUCK UP AND ENJOY THE RIDE!
Björn tipsar: Infected Mushroom - Sa'eed
Tänkte tipsa om en låt från Infected Mushrooms nya skiva, som släpptes nu i dagarna.
Visst, jag tycker hela skivan är bra med många grymma låtar. Men denna satte sig ändå lite extra i huvudet direkt. Så jag tycker ni alla som läser detta ska lyssna igenom låten och ge den en chans! =)
Visst, jag tycker hela skivan är bra med många grymma låtar. Men denna satte sig ändå lite extra i huvudet direkt. Så jag tycker ni alla som läser detta ska lyssna igenom låten och ge den en chans! =)
090909
Jag skriver detta medans jag blickar ut genom fönstret, och jag ser de glödande resterna av det som en gång var jorden försvinna bakom oss. Vi är mänsklighetens enda överlevare. Vårt öde stur nu skrivet i stjärnorna. Men nu går jag händelserna lite i förväg..
Allting började igår. Det var en helt vanlig onsdag, och jag vaknade runt 11 tiden som jag alltid brukar göra.
Jag gick upp tog på mig kläderna, fixade frukost och satte mig och åt den medans jag läste nyheterna på aftonbladet. Plötsligt började datorn och tvn flimmra, och stereon brusa. Och innan jag fattade vad som hänt så hade all elektronik fått liv och försökte döda mig. Jag lyckades på något sätt ta mig ur lägenheten efter att min ipod gjort ett tappert sista försök att strypa mig. Väl ute var kaoset ett faktum. Människor sprang runt i panik medans bilarna löpte amok ute på gatorna.
Jag lyckades på något sätt ta mig bort mot skogslyckans centrum och upp mot cyklonvägen. Jag vet inte varför men jag leddes dit som av någon osynlig kraft. Jag fortsatte upp mot utsiktsplatsen, och då hördes dom första explosionerna. Missiler kom flygande över himmelen och träffade hyreshusen ett efter ett. Hela himmelen brann och jag sprang så fort jag kunde längs vägen mot toppen av berget.
Väl uppe möttes jag av en syn som fick mig att tvivla på om jag var vaken eller drömde. Det höga tornet visade sig vara en gigantisk rymdraket, och runt omkring på marken satt en massa fiskmåsar. Jag kände kraften igen, och såg att den kom från fiskmåsarna. Den befallde mig att gå in i raketen. Väl inne satte jag mig i ett rum med en del andra människor. Strax kom en stor fet fiskmås och låste dörren om oss, och gick sedan iväg. Vi var fångar.. deras slavar! Plötsligt börade hela raketen skaka, och jag förstod att vi var på väg att lyfta från jordens yta.
Med ett gigantiskt vrål så lyfter raketen upp över uddevallas himmel. Jag tittar mot horisonten och ser en gigantisk explosion, följt av ett stort svampmoln. Atombomber. "Det var i sista sekund" tänkte jag för mig själv, medans jag såg explosion efter explosion långsamt sprida över hela jordens yta. Vi hade nu lämnat månen bakom oss, och jag tittade tillbaka mod jorden. Jag såg ett starkt ljusken följt av en gigantisk shockvåg som spred sig ut mot universum i alla riktningar. Kvar blev en glödande massa, som en gång var min hemplanet.
Så nu sitter vi alltså här. Mänsklighetens sista hopp, slavar under fiskmåsarna och har ingen aning om vad som kommer hända. Detta är kanske det sista ni hör från mig...........
Det där var lite vad som hänt i mitt liv senaste tiden. Hände det dig något speciellt igår, 090909?
Ps. Kom ihåg att fiskmåsar är onda varelser, som inte vill dig annat än död och lidande. Ds.
Allting började igår. Det var en helt vanlig onsdag, och jag vaknade runt 11 tiden som jag alltid brukar göra.
Jag gick upp tog på mig kläderna, fixade frukost och satte mig och åt den medans jag läste nyheterna på aftonbladet. Plötsligt började datorn och tvn flimmra, och stereon brusa. Och innan jag fattade vad som hänt så hade all elektronik fått liv och försökte döda mig. Jag lyckades på något sätt ta mig ur lägenheten efter att min ipod gjort ett tappert sista försök att strypa mig. Väl ute var kaoset ett faktum. Människor sprang runt i panik medans bilarna löpte amok ute på gatorna.
Jag lyckades på något sätt ta mig bort mot skogslyckans centrum och upp mot cyklonvägen. Jag vet inte varför men jag leddes dit som av någon osynlig kraft. Jag fortsatte upp mot utsiktsplatsen, och då hördes dom första explosionerna. Missiler kom flygande över himmelen och träffade hyreshusen ett efter ett. Hela himmelen brann och jag sprang så fort jag kunde längs vägen mot toppen av berget.
Väl uppe möttes jag av en syn som fick mig att tvivla på om jag var vaken eller drömde. Det höga tornet visade sig vara en gigantisk rymdraket, och runt omkring på marken satt en massa fiskmåsar. Jag kände kraften igen, och såg att den kom från fiskmåsarna. Den befallde mig att gå in i raketen. Väl inne satte jag mig i ett rum med en del andra människor. Strax kom en stor fet fiskmås och låste dörren om oss, och gick sedan iväg. Vi var fångar.. deras slavar! Plötsligt börade hela raketen skaka, och jag förstod att vi var på väg att lyfta från jordens yta.
Med ett gigantiskt vrål så lyfter raketen upp över uddevallas himmel. Jag tittar mot horisonten och ser en gigantisk explosion, följt av ett stort svampmoln. Atombomber. "Det var i sista sekund" tänkte jag för mig själv, medans jag såg explosion efter explosion långsamt sprida över hela jordens yta. Vi hade nu lämnat månen bakom oss, och jag tittade tillbaka mod jorden. Jag såg ett starkt ljusken följt av en gigantisk shockvåg som spred sig ut mot universum i alla riktningar. Kvar blev en glödande massa, som en gång var min hemplanet.
Så nu sitter vi alltså här. Mänsklighetens sista hopp, slavar under fiskmåsarna och har ingen aning om vad som kommer hända. Detta är kanske det sista ni hör från mig...........
Det där var lite vad som hänt i mitt liv senaste tiden. Hände det dig något speciellt igår, 090909?
Ps. Kom ihåg att fiskmåsar är onda varelser, som inte vill dig annat än död och lidande. Ds.
Bloody Sunday
Jag känner mig riktigt duktig som har bloggat aktivt nu senaste veckan! =) Go Björn!
Igår var det fest hemma hos mig som gällde, och det var allt ett gött gäng som vanligt. Sen bar det av till trägårn där det var tema Housevision. Riktigt grym musik och stora skärmar vid dansgolvet, häftigt. Sen massa trevliga människor där också gjorde ju inte saken sämre. Så man kan kortfattat säga att kvällen var lyckad.
Idag är det söndag igen, dagen efter. Jag hatar dagen efter det roliga. När man rycks tillbaka till verkligheten igen, till vardagen. Och man vet att man har en hel arbetsvecka framför sig. Suck! Men det blir väl bättre antar jag..
Dagens tack vill jag ge till Alexandra, för pratstunden. Och för att du inte bara säger det man vill höra utan det man behöver höra.
Sen släpper Infected Mushroom nytt album på tisdag, det ser jag fram emot väldigt mycket. Har redan hört några av låtarna som dom lagt upp på internet och det verkar otroligt lovande. Det är ett litet ljus i mörkret just nu, vilket känns skönt.
Igår var det fest hemma hos mig som gällde, och det var allt ett gött gäng som vanligt. Sen bar det av till trägårn där det var tema Housevision. Riktigt grym musik och stora skärmar vid dansgolvet, häftigt. Sen massa trevliga människor där också gjorde ju inte saken sämre. Så man kan kortfattat säga att kvällen var lyckad.
Idag är det söndag igen, dagen efter. Jag hatar dagen efter det roliga. När man rycks tillbaka till verkligheten igen, till vardagen. Och man vet att man har en hel arbetsvecka framför sig. Suck! Men det blir väl bättre antar jag..
Dagens tack vill jag ge till Alexandra, för pratstunden. Och för att du inte bara säger det man vill höra utan det man behöver höra.
Sen släpper Infected Mushroom nytt album på tisdag, det ser jag fram emot väldigt mycket. Har redan hört några av låtarna som dom lagt upp på internet och det verkar otroligt lovande. Det är ett litet ljus i mörkret just nu, vilket känns skönt.
Enda vettiga bilden på mig från festen. Jag gör mig inte bra på bild längre. :P
Only this moment
Jag måste bara få bjuda er på denna underbara sång innan jag går och lägger mig. Det är en sån där låt som jag blev kär i första gången jag hörde den, och som jag vet att jag aldrig kan lyssna sönder. Den ger mig rysningar och skapar ett otroligt välbehag. Eller för att citera battlestar galactica: "..it made me feel happy and sad, all at the same time." Så sätt er ner, ta ett djupt andetag och njut av detta underbara stycke musik.
Clouds in my head have been parted with grace,
by the voice of an angel revealing her face.
And her words they make sense and I do understand,
falling in love isn't part of a plan.
Forces within me mix reason with lust,
but I'll try to accept it and not make it worse.
'Cause I know I might lose it by taking the chance,
But love without pain isn't really romance
Snart helg!
Nu sitter jag hemma hos pappa i henån, men alla andra har gått och lagt sig. Om ca en halvtimme är det dax för jobbet igen, men det är sista natten sen kommer min otroligt långa helg! Jag ser faktiskt fram emot imorgon, och det känns skönt. Det verkar luta åt fest hemma hos mig, var det tag sen nu! Hoppas på många trevliga människor, och sen en tur ner på stan kankse. =)
I mitt huvud är det full rulle som vanligt nu för tiden. Men på något sätt känns det som om jag slutar bry mig snart. Det är det enda sättet jag kan må bra på. I slutändan när jag malt igenom alla möjliga och omöjliga scenarion i mitt huvud kommer jag alltid fram till samma slutsats. Att jag inte har något val. Det är lixom bara att gilla läget, eller gå och dra på det och må dåligt istället. Det är tröstande på något rått och brutalt sätt, vetskapen om att man inte har något val.
Bjuder på denna bilden. ^^
I mitt huvud är det full rulle som vanligt nu för tiden. Men på något sätt känns det som om jag slutar bry mig snart. Det är det enda sättet jag kan må bra på. I slutändan när jag malt igenom alla möjliga och omöjliga scenarion i mitt huvud kommer jag alltid fram till samma slutsats. Att jag inte har något val. Det är lixom bara att gilla läget, eller gå och dra på det och må dåligt istället. Det är tröstande på något rått och brutalt sätt, vetskapen om att man inte har något val.
Bjuder på denna bilden. ^^
"we want to be one, i know we are
if i am the sky, then u are my star"
Led mig ut ur dimman någon
När jag tänker tillbaka på de senaste dagarna ser jag bara en jävla dimma.. Har inte gjort något annat än att se på Battlestar Galactica. Jo förresten.. idag tog jag mig faktistk en kort promenad. Se där ja! Men åter till Battlestar Galactica. Den serien har tamigfan allt. Action, snygga brudar, hjältar, robotar, ftl (faster than light) -motorer, religion, politik, rätt och fel och kärlek! Vissa serier connectar du bara med, och du känner att du förstår exakt. Man kan fan lära sig en del om mycket annat genom att se på riktigt bra serier. Just nu är jag glad att jag har Battlestar Galactica.. men snart har jag kollat färdigt på den... snyft. :( Får hoppas att den leder mig ut ur dimman innan dess..
Jaha.. annars då? Jobb som vanligt snart.. det mesta är som vanligt, fast ändå inte. Försöker allt jag kan för att inte tänka på vissa saker och på vissa människor. Går väl sådär. Jobbiga känslor dyker upp inom en.. som man vet måste hantera innan allt kommer bli bra.
Fick en fundering om man kanske följer "5 stages of grief" även i min situation. :P Scrubs ftw! =) Isåfall önskar jag hoppa direkt till Acceptance please! Hade gjort allt mkt lättare.
Jaha.. annars då? Jobb som vanligt snart.. det mesta är som vanligt, fast ändå inte. Försöker allt jag kan för att inte tänka på vissa saker och på vissa människor. Går väl sådär. Jobbiga känslor dyker upp inom en.. som man vet måste hantera innan allt kommer bli bra.
Fick en fundering om man kanske följer "5 stages of grief" även i min situation. :P Scrubs ftw! =) Isåfall önskar jag hoppa direkt till Acceptance please! Hade gjort allt mkt lättare.
