melodrama

Det händer visst inte så mycket här på bloggen, varken med det nya utseendet eller nya inlägg. Jag kan dock påpeka att jag inte har gett upp den, man kan säga att jag varit inne i en liten viloperiod. Gå i ide kallas det när mina vänner i skogen gör samma sak. Stora förändringar har skett i mitt liv sen jag senast skrev, så det kankse är dags att berätta om dom för att få er lite i fas med mig.

Det första (och bästa) som kunde hända mig har hänt. Jag har blivit kär. Min lägenhet delas numera med en Sara Kajsa Maria Axelsson och jag kunde inte vara lyckligare. Vi firade två månader tillsammans igår och det har varit två underbara månader. Tiden har gått fort men det känns som om vi kännt varandra i evigheter. Du betyder otroligt mycket för mig och jag känner att detta är början på något stort. Jag älskar dig, Sara. <3

Det andra som hänt är att jag äntligen tagit mig i kragen och planerat några år framåt i mitt liv. Till hösten kommer jag sluta med detta helveteskörandet på natten och istället börja att studera till lärare. Matematiklärare på gymnaisenivå på Högskolan Väst för att vara mer exakt. Det var ett riktigt svårt beslut att fatta, det är en stor grej som omfattar många år framöver, men det känns ändå som om jag valt rätt. Har även äntligen fått gjort ett besök på skolan och det jag sett av den går ju verkligen inte att klaga på. Det känns braaaaa! Björn goes pluggis igen, it's going to be LEGEN - wait for it - DAAAAARY!!

En annan rolig sak som jag har framför mig är en resa till Alanya vecka 24. Jag, Sara, Johan, Fager, Sofia och Alexandra kommer göra stället osäkert och det kommer bli så jävla grymt! Jag kan ju säga utan att överdriva att jag ser fram emot det förjävla mycket. Härligt att få en liten tjuvstart på solbrännan också, man kan ju hoppas att vi sedan kommer hem till en strålande svensk sommar.

Apropå sommar så fortsätter den i sedvanlig ordning med ett besök till den lilla orten Arvika i juli. Det vankas festival igen och det kommer bli awesome även detta år. Stora namn som Robyn, Teddybears, Kent och Familjen tillsammans med många fler artister kommer göra denna tillställning till något för historieböckerna! Men vi får inte heller glömma alla goa vänner som ska med, minst lika viktigt för en lyckat fesival. Ser även fram emot den morgonsolvarma ölen och leran. ROCK!

Annars är det mycket som också är precis som vanligt i mitt liv. Jag tränar mycket, och utomhussäsongen för fotbollen har precis dragit igång. Det är riktigt härligt att våren äntligen är här! Om mindre än en månad är det dessutom dax för det årliga Göteborgsvarvet. I år är det är sjunde gången jag ställer upp och det ska bli lika roligt som alltid.

Det var en liten sammanfattning om mitt liv just nu och vad som händer. Sådär, nu är vi up to date igen.. fan vad skönt! Ska försöka vara lite mer aktiv här nu framöver så håll tummarna för mig!

Jaja min blogg ser ut som fan nu, i know. Jag satt och grejade lite men inspirationen kom aldrig och så blev jag hungrig. Men ni kan se fram emot en fantastisk snygg ny design inom en snar framtid!

Nu blev det visst en inaktiv period här på bloggen. Har inte kännt att jag haft något vettigt att skriva om, och vet inte om jag har det nu heller. Jag tänkte iaf titta in och berätta att jag lever, för er som bryr er.

Vad är nytt i mitt liv då? Tänkte på allvar börja leta efter ett annat jobb nu eftersom jag börjat bli så jävla trött på nätterna. När man nickar till framför ratten flera gånger i veckan är det inte riktigt lika kul längre.. Hade varit så himla skönt med ett dagsjobb, så att man kan få sova normala tider igen. Annars umgås jag med mina favoriter om dagarna, chillar med serier och tränar. Det börjar dessutom dra ihop sig för vår första fopollsmatch! Spring Gego vs. Munkedals Mesar. Jag tror det säger sig självt vilka som kommer vinna den matchen! Idag är det exakt 2 veckor tills jag fyller 24. Usch, vet inte om jag vill bli äldre. Men ibland blir det inte som man vill här i livet!

Jag vill bli kär igen, det hade varit så himla mysigt! Den där pirrande känslan i magen.. Jag känner att jag har haft fruktansvärt tur med kärleken tidigare i mitt liv, för nu har jag märkt hur jävla svårt det kan vara att hitta någon man faller för. Någon som dessutom vill ha en själv. Men det där kan man nog inte riktigt tvinga fram, det kommer väl när tiden är rätt. Glädjer mig iaf att det blir ljusare och ljusare. Om bara den här jävla snön kunde försvinna hade det ju varit helt underbart! Ge mig vår för fan!

Igår var jag inte mig själv. Jag förvandlades tillfälligt till Edward Scissorhands! Var på inflyttningsfest/maskerad hos Jennifer och Tobias, och det var grymt skoj! Dock lite dåligt med folk som tog maskeraddelen på allvar, men vi var ju några stycken som vägde upp det iaf. ;) Så fort jag har fått tag på lite bilder ska ni få se hur fantastisk snygg jag var! Tack Sara för hjälpen med sminket! =)

Nu ska jag lägga mig i soffan och se om Legend of the Seeker kan vara något för mig. Ha det göttans!

Jag har seriöst för mycket tid att ägna åt att tänka. Det är då jag kommer upp med sånna här inlägg, lite halvt flummiga men med nån form av mening bakom det. Vad vet jag inte riktigt, det får ni avgöra själva. I min strävan att finna mig själv och min plats här i världen så har jag börjat fundera på varför det är så svårt. Att leva alltså. Och då menar jag inte den fysiska biten, som att äta, andas och sova, för det är något som förefaller naturligt för i princip varenda en av oss. Jag menar snarare den psykiska hälsan. Är det bara jag som känner att folk blir mer och mer deprimerande, beklagande, och gräver ner sig över vardagliga problem som egentligen inte borde spela någon roll?

Det borde vara så lätt, men det känns som om det blir svårare ju äldre man blir. Tänk vad lätt och bekymmerslöst allt var när man var barn. Då var varje dag ny, och man lekte och hade kul. Nu har man hela tiden saker som tynger ner, rycker och drar i en. Vart tog livsglädjen vägen? Borde det inte vara tillräckligt för oss alla att bara leva? Om jag ska vara helt ärlig så tror jag inte vi sattes på denna planet för att gå runt och må dåligt. Då undrar jag lite lätt vart felet ligger. Är det i huvudet på oss som det har slått slint, eller är det sättet vi lever på som orsakar detta? Jag tror på det senare, att samhället är boven i dramat.

Jag föreställer mig vårt samhälle som en levande organism som växer sig större och utvecklas. Vi kan väl vara dess celler, då vi är de byggstenar som gör samhället möjligt. Alla celler borde ju samarbeta för ett lyckat reslutat. Jag tror inte våra kroppar hade mått så himla bra om våra celler hade fått för sig att bry sig om sig själv och jobba emot the greater good. Men det är ju precis det som vi människor gör. Vi är egoistiska och bryr oss i första hand om oss själva. Och detta är inte för att vi är elaka och bittra innerst inne, utan jag tror snarare att sättet vårt samhälle fungerar på tar fram denna sida hos var och en av oss. Du måste bry dig om dig själv i första hand för att överleva.

Jag är helt övertygad om att det är denna egoism som i det stora loppet ger upphov till hat, krig, svält, fattigdom, global uppvärmning, paradise hotel osv, ja ni fattar. Är det bara jag som ser problemet här? Tyvärr har jag ingen konkret lösning på detta, men jag är rätt övertygad om att om vi alla hade haft det där barnasinnet kvar så hade vi inte haft all denna ondska i världen. För det finns ju inte en unge i världen som innerst inne vill något illa. Det är någonstanns på vägen som samhället förgiftar våra sinnen, och vi vävs sakta in i denna väv. Snart är vi helt plötsligt en del av cirkusen, och jag gillar inte hållet vi brakar iväg åt. Vårt samhälle har fått cancer, och det är väl bara att knäböja och be till valrfi gubbe i skägg att det inte är dödligt.

Nu blev det bra mycket negativt här. Tro inte att jag har gett upp hoppet för mänskligheten, för jag vet att det finns krafter i världen som kan roundhousekicka den svåraste form av cancer till nästa dimension. Kalla mig klyschig men jag tror att kärleken är vår räddning. När man hittat en person som man älskar, och som älskar tillbaka lika gränslöst, då är man fri. Det spelar ingen roll hur fattig du är på det materialistiska planet, har du kärlek i ditt liv är du ändå den rikaste personen i världen. Den där känslan är verkligen obeskrivlig, när det känns så rätt. När inga små jävla skitproblem kan dra ner en. Då är man stark, och man kan följa sitt hjärta. Tänk om alla människor kunde ta vara på den känslan, och ta med den ut i vardagen. Fylla varje dag med den, och föra den vidare till alla människor man kommer i kontakt med. Gud vad världen hade varit vacker då. Håll hårt i den ni älskar, för guds skull!

Ja gott folk då var snart ännu en julafton över, och denna dagen gick precis lika fort som vanligt. Jag säger som pappan i Svensson Svensson: Julafton är enda dagen på året som man kan lita på. Det stämmer verkligen på pricken i våran familj. Så länge jag kan minnas har vi alltid haft exakt samma rutiner hela dagen, jag skulle kunna räkna upp alla händelser i tur och ordning timme för timme. Inget fel på traditioner, men jag har kännt att jag haft svårare att få den där riktiga julstämningen ju äldre jag blivit. Och sen whops så är den 24e förbi och man sitter där och undrar vad som hände. Detta gör mig inget alls, för jag har minst lika mycket att se fram emot alla andra dagar på året.

Har velat skriva ett inlägg i flera dagar nu, men har inte kunnat hitta tiden. För en gångs skull har jag fullt upp under dagarna, inte mig emot! Tiden verkligen flyger förbi, och Julafton närmar sig med stormsteg! Har inte riktigt fattat det än att det är i övermorgon. Blir nog att sätta på lite julmusik sen och dricka lite glögg, allt för att toppa julstämningen.

I helgen hade jag inflyttningsfest här hemma. Det var närmare 30 pers här, och jag kan ärligt säga att jag var lite orolig innan för hur det skulle gå. Men inga grannar klagade och festen blev hur lyckad som helst! Folk satt högt och lågt i hela lägenheten, och det var verkligen underbart att vara omgiven av så många vänner på en gång. Egentligen var det ju rätt smart att gå ut så hårt första festen, då kan jag ju med säkerhet ha flera andra mindre fester här. För jag gillar verkligen att hålla i fester. =) Kvällen avslutades på Mortens för min del. Det var helt okej där, trots att jag alltid lyckas tappa bort dom jag är med där inne.

På söndagen såg jag Avatar på bio, en film jag velat se jävligt länge! Jag kan ärligt säga att det var en av de bästa filmerna jag sett. Få filmer har lämnat mig så känslomässigt berörd efteråt. Kontrasten mellan människorna och Na’vi var så jävla stark och det fick mig verkligen att tänka, ifrågasätta och kritisera vårt samhälle. Jag gillar sånna filmer som påminner mig om detta. Som får mig att inte gå varje dag och bara acceptera allt, som ger mig en anledning att kämpa och drömma. Det kanske låter som om jag tar i, men jag kan verkligen få en otrolig innerlig styrka av sånna här saker.

Våran värld är så långt från perfekt som man kan komma, och det sorgliga är att vi skulle kunna vara där om alla bara insåg det. Men som filmen så briljant framställer så är vi människor styrda av vår girighet. Strävan efter rikedom, att hela tiden vilja ha mer, det är roten till allt ont. Tankesättet att "det här är mitt och det där är ditt" skapar så mycket ont i vår värld att man ibland undrar hur fan det kunde bli så här fel. Vi människor verkar tro att vi bara kan ta det vi vill ha och sen rättfärdiga det med att vi kommer tjäna så mycket pengar genom det. Vårat samhälle balanserar hela tiden mellan det goda och det onda, Gud och Satan om du så vill, och det är bara vi människor som kan välja sida. Just nu tror jag att våran värld balanserar farligt nära porten till helvetet.

Jag blev verkligen fascinerad av Na’vi-folket och deras syn på världen. Trots att det bara är en film är jag helt säker på att det ligger något bakom det. Att leva i sån harmoni med allt omkring oss, jag är helt säker på att vi människor också skulle kunna göra det. Vårat samhälle skulle kunna vara vackert, istället för kantat av svält, sjukdomar, ekomomiska problem och krig.

Jag har aldrig riktigt kunnat identifiera mig med kristendomen, trots att detta är den religion som jag haft närmast mig när jag vuxit upp. Trots detta har jag alltid kännt att jag trott på något. Något som är större än mig och dig. Det är först nu det senaste året som detta verkligen har funnits i mina tanker dagligen. Det är inget jag kan förklara i ord, det är mer en känsla jag har inom mig. En känsla som jag ibland kan framkalla av mig själv, men som ofta kommer i samband med starka upplevelser. Det är en känsla av närhet, till allt och alla. Det skapar ett lugn inom mig som ibland är så starkt att jag på bara några sekunder kan gå från deppig till lycklig. Därför kände jag en sån stark koppling till Na’vi och deras religion. Jag kan aldrig bevisa för någon att allting hör ihop, från minsta lilla gruskorn till största stjärnan i universum. Men jag tror på ett osynligt band, en energi, som flödar genom oss alla. Jag kan inte förklara varför, jag bara vet inom mig att det är så. Det är den där känslan, som bara finns där.

För många är det här nog bara flummerier, men för mig är det så verkligt. Verkligare än något annat! Och då spelar det lixom ingen roll om det bara är skitsnack, så länge det funkar för mig kan ingen annan säga åt mig att det är fel! Det är det fina i denna kråksången..

Nog om mig och mina religiösa tankar. Ska runda av detta inlägget nu med en låt från soundtracket till Avatar. Den är lika vacker som filmen, och texten får mig att vilja älska varje dag!

 

Björn over and out!

Ja då var ännu en vecka snart över, dagarna bara rusar förbi. Idag är det Lucia, och jag har förgäves försökt få lite julstämning. Det går inte så bra. Har sprungit runt med en tomteluva hela dagen, inbillar mig att det hjälper lite. Pappa, farmor, farfar och Kim var här precis och fikade med mig, det var iofs supermysigt. VTD bjöd även på fika natten till igår, men deras julhälsning lät lite sådär halvärlig. "Sankta Lucia osv.. Mvh oss på kontoret" Geez, tack VTD! Trots detta är julstämningen ändå långt borta just nu. Varför är det så? Jag minns jularna när man var yngre och man gick som i ett enda stort lyckorus hela december. Det var en helt annan grej då. Kanske är det bara så att man får acceptera att man växer upp. :P Men jag ska inte sluta kämpa, jag kommer nog finna julstämningen tillslut!

Har haft en supermysig helg, bara tagit det lugnt. Trevligt sällskap och massa godis, serier och filosoferande.  Kan inte bli bättre! =) Har fått upp gardiner i vardagsrummet och sovrummet idag, nu fattas bara köket. Men det ska nog komma upp i veckan. Har även fått upp lite porrbelysning i sovrummet, I like! ;) Lägger upp bilder här sen. Så nu är det snart klappat och klart för inflyttningsfesten nästa vecka. Känns som om det kan bli mycket folk, men kommer bli kul som fan!

Har även haft en liten fundering på att ta ut mina piercingar i läppen. Det hela började med att jag tappade kulan till ringen förra helgen, så jag tog ut den helt. Sen testade jag att ta ur den andra med och gick runt med det nu i veckan. Det kändes helt okej ändå, och såg inte fel ut heller. :P Dock är jag rädd att jag ser för snäll ut.. haha. Känns som om jag framstå som lite snäll som det är redan, så piercingarna bidrar väl till en lite mer badboy-attityd. xD Sen så gillar jag ju dom såklart. Men skulle gärna vilja ha lite åsikter från er som läser! Vad tycker ni?

Nu sitter jag här i min ensamhet och lyssnar på protonradio och det är bara för mysigt i min lägenhet just nu! Trivs så himla bra. =) Nu fattas bara någon som vill hålla mig sällskap också. (A) Snart blir det nog laga mat, sen kolla på Chuck. Nya favvoserien, bara så jävla bra! :D Sen blir det kanske lite dota ikväll med johan och fager, om inget annat dyker upp. Och sen börjar en ny vecka igen. Nya tag!

Peace!

 

Nu har det hänt. Nu har det fucking äntligen hänt! Jag har äntligen genomfört flytten jag sett fram emot med sån skräckblandad förtjusning att det ibland varit svårt att avgöra om jag verkligen ville detta. Men nu med facit i hand kan jag utan tvekan konstatera att detta var det absolut bästa som kunde hända i mitt liv just nu. Jag vaknade upp första morgonen i nya lägenheten som en ny människa. Jag gled bokstavligt talat runt i alla rummen och bara insöp all hemtrevlighet. Jag är äntligen hemma igen, och det känns så underbart! Jag hoppas på att få bygga många fina minnen här.

Förra veckan var också första gången i mitt liv som jag på allvar förstod det här med att vara singel. Jag kände verkligen hur skönt det kan vara ändå att vara helt fri. Kunna göra vad jag vill, när jag vill utan att någon annan bryr sig. Det är en situation jag i princip aldrig upplevt på riktigt tidigare i mitt liv. Ja förutom dom åren innan mitt första förhållande, men dom kan man inte riktigt räkna med. Det är verkligen skönt att få bevisa för mig själv att jag faktiskt inte behöver någon annan för att må bra med mig själv. Jag har lärt mig sjukt mycket och utvecklats som person genom mina tidigare förhållanden, men jag känner att jag nog kan lära mig minst lika mycket om mig själv som singel. Det var nog rätt bra det här ändå. Jag gillar att jag kan vara så positiv hela tiden. Vet inte var, när eller hur på vägen som jag plockade upp den egenskapen, men jag är rätt glad för det. :P

Kanske är det bara så att jag har mycket att vara glad över. Flytten är ju självklar. Att vi närmar oss Jul med stormsteg är ju en annan bra sak. Fotbollen, ja fotbollen får vi inte glömma. Fy fan vad kul det är! Jag är så glad att min käre bror fick denna idén. Ser fram emot den lika mycket varje vecka! :D Det faktum att jag är i bättre form nu än någonsin tidigare i mitt liv är också en väldigt positiv sak. Jag mår bra i mig själv. Jag är även glad över att jag och Johan har blivit så nära vänner, och att vi bor grannar. Till och med jobbet känns otroligt lättsamt nu. Jag har fått en ny fräsch bil med mp3spelare, så jag spenderar hela nätterna med att sitta och sjunga för kung och fosterland.. haha. Jag blir verkligen glad av att sjunga. Apropå jobbet, snart har jag varit nattuggla i ett helt år! Det är sjukt ändå vad tiden går fort. Jag har börjat fundera lite smått på en förändring på den fronten. Kanske plugg igen. Men bara kanske. Äh, vi får se. Det ordnar sig ju! Jag lever dag för dag.

Man kan få ur sig mycket positivt om man bara vill. Det negativa i mitt liv tar inte längre en stor plats i min tankeverksamhet. Jag har valt att inte tänka på det mer, pallar helt enkelt inte. Jag hoppas att om jag ignorerar skiten ur det så kommer det försvinna av sig själv. Eftersom jag inte kan bearbeta det så har jag egentligen inte något annat val. Så det enda som egentligen har visat sig fungera på riktigt är att tänka på annat. Fine with me.

Kom osökt att tänka på Lady Gaga och låten Caught in a bad romance nu.. Älskar fan den låten! :D Det är inte likt mig att gilla sån musik egentligen men jag är helt såld. Och videon.. mums. Hon är ju bara för jävla het, på ett psykiskt stört upphetsande sätt. I'd tap that!

Nu har jag ordbajsat tillräckligt mycket för dagen. Nu väntar lägenhetens första diskberg.. wihoooo! Blir nog en sväng ner på stan sen för lite ärenden, sen kanske det kan bli lite chilling hos Johan.. som vanligt. :P

Slänger in helgens härligaste bild, tack Richard för roligaste skjutsen hem från krogen! :P

Nu var det änna ett tag sen jag skrev här, så tänkte att jag får väl lämna ett avtryck så att bloggen inte ruttnar bort. Tiden har bara runnit iväg känns det som, har fortfarande spenderat den mesta av tiden uppe på Tureborg. Är nu inne på min tredje nyktra vecka, och jag mår alldeles prima. Fast jag ska erkänna att jag varit bra sugen på en öl eller tre ett par gånger.

Jag har ont i mina lår. Något fruktansvärt ont också. Det känns ungefär som om dom har blivit överkörda av tjugotvå långtradare. Men ni kan vara lugna, det har inte hänt. Däremot har jag spelat något som kallas för fotboll, eller fopoll i folkmun. Vi är ett tappert gäng som nu två onsdagar på raken har samlats och utfört denna ädla sport. Utan domare då såklart, precis som Gud ville. Jag har ju en klar fördel då jag är ungefär 3 gånger så stor som alla andra och med lemmar som räcker tvärs över halva kortsidan. Det man saknar i smidighet får man ta igen i storlek. Det har alltid varit mitt motto. Höhö. Så nu sitter jag här med feberkänningar i kroppen och ont i mina stackars ben, priset man får betala för att ha kul. Men jag tänker allt fortsätta spela. Snart kan vi ju börja tävla för fan! :D

Nu sitter jag här hemma i lägenheten. Det är första gången på över en och en halv vecka som jag sover här, så det känns lite konstigt. Men detta är inte mitt hem längre, så är det bara. Kallt och jävligt är det här med.. brrr. Ska krypa ner under varma täcket om en stund.

Idag är det fredag den 13e, och jag kan verkligen inte bry mig mindre. Dock verkar det som om resten av Sveriges befolkning har någon form av efterblivet tankesätt när det gäller skrock. Har suttit och lyssnat på Vaken med P3 som vanligt på jobbet, och dagens ämne handlade ju såklart om detta. Jag blev lite mörkrädd när jag hörde vissa som ringde in, vad är det för fel på folk egentligen!? Vissa verkar helt ärligt tro att man får olycka av att lägga nycklar på bordet, eller när en svart katt går över vägen. Nån var helt övertygad om att han hade fått 7 års olycka när han råkade krossa en spegel, och att denna olycka hade upphört samma dag fast 7 år senare. Hallå eller..

Ne, folk borde veta bättre. Idag ska jag se till att gå under så många stegar jag bara kan, slänga alla jävla nyckelknippor jag kan hitta på alla bordfanskap jag ser och gärna krossa en spegel någonstanns. Sen ska jag hoppa fallskärm, köra i 160 me bilen och slutligen spela upp halva min förmögenhet på lotto.

Nu byter jag ämne helt tvärt. Jag har bestämt mig för att bli lite snäll mot min kropp. Jag har helt enkelt bestämt mig för att inte inta någon mer alkohol eller nikotin för resten av detta året. Det kommer göra gott för både träningen och hälsan. Gissar att jag kommer må ungefär 357% bättre vid nyår. Fan va gött!

Mitt goda humör har fått sig en liten törn, men det är bara tillfälligt. Jag mår inte dåligt, jag är bara lite bitter.

Tack för mig.

Nuet:
"Ett speciellt tidsrelaterat begrepp är nuet vilket innefattar de positioner i tiden som ligger närmast den subjektiva observatören. De händelser som inträffar före nuet kallas det förflutna eller dåtiden, och det som inträffar efter nuet kallas framtiden." - allmighty wikipedia

Jag köpte för lite drygt ett år sen en bok som heter "The Power of Now." Den är skriven av en tysk vid namn Eckhart Tolle. Jag hade lite extra tid när jag skulle vänta på en buss hem från Göteborg, och gick därför av en slump in i en pocketbokhandel. Jag skummade igenom hyllorna och fastnade för en blå liten bok med texten "The Power of Now." Jag tyckte det lät helfräsigt och blev direkt sugen på att se vad det där kunde vara för grym kraft som gömde sig i nuet.

Jag började läsa boken på bussen hem, och jag kan säga att innan jag hade hunnit till Uddevalla så kände jag att något hade väckts inom mig. Något som alltid hade funnits där, jag hade bara inte lagt märke till det innan. Känslan förklaras väl bäst som en oändlig källa till glädje och kärlek. Jag hade på något sätt funnit mig själv. Boken slukade jag snabbt, (iaf för att vara mig) och den där känslan den satt kvar i mig.

Tiden efter det gick jag runt med ett stort lugn i kroppen. Jag kan nog med ärlighet säga att inget hade kunnat rubba mig just då. Jag var mer i harmoni med mig själv än vad jag någonsin tidigare hade varit i mitt liv. Sen allteftersom tiden gick så minskade känslan, och så småningom var den nästan helt borta. Fröet som hade såtts i mig när jag läste den boken lever dock kvar ända sen dess, och jag tror aldrig att jag kommer förlora det. Jag har upplevt det en gång och behöver egentligen bara påminna mig konstant om det för att hitta tillbaka. Detta är dock lååångt ifrån lätt. Människan är i grund och botten en tänkare och en orolig sådan. Man är van vid att tänka på tok för mycket över allt annat som händer i sitt liv, och glömmer därför så lätt bort vad som egentligen är viktigt.

Nu spolar jag fram tiden till dagens datum. Mycket har hänt sen den där dagen. Otroligt mycket. Denna hösten har varit så emotionellt omskakande på ett negativt sätt att jag den senaste tiden har varit helt slut i hjärna och hjärta. Jag orkade tillslut inte med något längre, och krashade så långt ner på botten som det gick. Jag förlorade den personen som utan tvekan betydde mest för mig. Min nummer ett. Jag riskerar eventuellt snart att förlora min ekonomiska trygghet. Jag vet inte vad jag vill göra med mitt liv, och har känt så oändligt många gånger att jag sitter helt fast. Jag kommer ingen vart. Denna negativitiet har varit så präglande denna hösten att jag helt glömt bort att leva. Jag har varit som ett tomt skal till människa, utan innehåll. Som en Zombie som vandrar runt dag ut och dag in utan att egentligen göra något vettigt alls.

Denna veckan bestämde jag mig dock helt plötsligt att nu jävlar det är dags för en vändning. Jag mindes känslan jag hade när jag läste boken, och den mystiska förmåga den hade att förändra mitt tänkande. Med dessa tankar i bakhuvudet så tog jag återigen fram boken och började läsa. Jag kan helt ärligt säga att jag hade läst mindre än en sida innan jag återigen kände den där känslan. Alla sorger, bekymmer och besvär försvann och ersattes av detta eviga lugn. Trots att jag egentligen inte alls är där jag hade varit i mitt liv om jag själv fått bestämma så slutade jag helt tvärt att bry mig. Så enkelt var det. Låter detta flummigt för er? Tro mig, boken är ungefär en miljon gånger flummigare. Men när jag läste den la jag på något sätt undan min kritiska och granskande sida och försökte bara ta till mig texten. Det funkade för mig. Det är inte säkert att det funkar för dig. Antagligen har du en annan väg du måste gå för att hitta din mening. Eller så kanske du redan har funnit den och då är jag glad för din skull. =)

Min mentalitet har denna veckan iallafall återigen förändrats och mitt glada positiva jag är tillbaka. Jag har verkligen varit lycklig denna veckan. Jag vet inte hur länge det kommer sitta i denna gången innan det minskar, men jag hoppas att jag kan bli bättre och bättre på att sluta tänka och oroa mig och bara leva i nuet. För det är det boken handlar om. Jag har inte glömt bort allt som hänt, allt som jag egentligen inte ville att det skulle hända. Det finns i min hjärna hela tiden. Dock så tänker jag inte på det på samma sätt längre. Inte denna veckan. Jag har verkligen kännt mig nöjd med mig själv och med allt runtomkring mig. Inatt på jobbet fick jag helt plötsligt och utan anledning världens lyckorus. Det kom helt plötsligt och stannade sen kvar i flera timmar. Jag kan inte förklara det på något sätt, men jag är glad att jag känner såhär!

Jag skapar ju min egen vardag, eller hur? Jag bestämmer helt och hållet själv vad jag vill göra och inte göra, right? Än så länge tror jag alla håller med. Men borde jag inte då kunna bestämma helt och hållet vad jag tänker och känner isåfall? Ingen människa vill väl ändå gå runt och vara olycklig, så varför inte bara bestämma sig för att må bra istället? Våga försöka! Det funkar för alla, hitta bara din väg dit. Jag tänker iallafall göra mitt yttersta för att kunna dedikera varje kommande dag till att må bra och vara glad. För det är sån jag vill vara.

Sitter uppe hos Johan in da bronx, försöker vänja mig lite smått vid mitt nygamla bostadsområde. =) Denna helgen har varit helt underbar, den bästa på mycket mycket länge. Hade ledigt en extra natt från jobbet, vilket känns som en lyx när man är van vid 1-dagarshelger.

Fredag var det inflyttningsfest för Bex och Pernilla. Alla gamla vänner samlades och käkade tacos och drack lite. En mycket trevlig tillställning. Trots att jag inte träffat flera av er på jättelänge så kände jag mig så hemma, och det var väldigt skönt. Försökte fiska lite folk som ville ut på krogen sen, men utan större resultat. Så jag tog mitt pick och pack och drog ner till Sara. Där var det jag och 3 söta tjejer, kan väl säga att jag trivdes rätt så bra. ^^ Jag blev pimpad med en mycket mycket vacker utklädnad, som någon lurade i mig att jag skulle komma in gratis med. Det gick ju inte riktigt enligt planen och jag såg ut som ett mobboffer resten av kvällen.. men det skiiiiiiiiiter vi i. :P Jag hade kul iaf!

Lördagen var jag inte alls bakis faktiskt. Dagen spenderade jag med jakob nere i stan och på torp, där vi jagade maskeraddräkt till honom. På kvällen skulle vi nämligen hem till Jennifer på maskeradfest! Trevliga människor och många snygga utklädnader gjorde även denna kvällen lyckad. Jag sprang som en jojo mellan Cheers och Harrys.. vad gör man inte för att träffa alla sköna människor. :P

Nu sitter jag och deppar över vädret. Skall tydligen vara sån här skit hela veckan. Kul.. not. Sånt här väder får mig att tänka tankar jag inte ska tänka. Tankar jag förbjudit mig själv att tänka. Men denna veckan har jag stora planer för, så den kommer bli bra ändå i slutändan. Just hang in there!

Bara för att jag är en sån härlig vän (och för att jag har lite att göra :P) så tänkte jag tillägna detta inlägg till en tjej som fyller år idag! Grattis Jessica Therese Johansson på 19-årsdagen! =) Jag önskar dig en riktigt härlig dag med mycket uppvaktning!

Jag skulle kunna skriva en hel bok om dig Jessica, men det har jag varken tid eller plats för just nu. Men jag hoppas att du vet att trots allt som hänt så kommer jag alltid vara din vän så länge du själv vill det. Du är en helt underbar person och din skönhet överträffas bara av din härliga personlighet! Och det är inte bara jag som tycker så, det vet jag. Problemet är bara att du måste inse det själv.

Nu är du 19 år gammal, en sån där meningslös mellanålder. Men å andra sidan så blir du 20 om ett år, och efter det är pensionen nästa sak att se fram emot. Så passa på och njut av livet! ;)

Avslutar med denna vackra bilden och ett stort HIPP HIPP HURRA! HURRA! HURRA! HURRA!

Igår var det äntligen dags för Magnus omtalade inflyttnignsfest, och det var ju bara hur trevligt som helst! Som vanligt var det ju folket som gjorde festen, så tack alla som var där! Kvällen fortsatte sedan på Cheers där vi träffade fler trevliga typer. =) Efter att ha gjort stan osäker så samlades vi ett litet gäng hos Magnus för efterfest, och det var supermysigt. Låg och kollade på roliga youtubeklipp, och det var längesen jag skrattade så mkt så jag fick ont i magen. :D Q.E.D, kvällen var lyckad! Jag länkar till kvällens peppvideo, hur grym som helst! Blir på gott humör direkt när jag ser alla dessa glada tjejer och killar! :D

Vill också passa på att tacka alla mina kära vänner som gör mig till den jag är. Ensam är verkligen inte stark, och jag är såå glad att jag har er alla! Ibland är det skönt att bli påmind om att det finns folk som bryr sig. Extra tack till Jennifer för att du är en sån fin vän, jag vet att du alltid kommer ställa upp för mig. Du är en pärla! (F)

För övrigt känner jag att det borde hända något inom en snar framtid. Rock bottom är inte långt ifrån. Fo sho! Men det är nog bra, för det är där jag behöver hamna innan det vänder. Fått mig en del tankeställare denna veckan, vilket också är bra. Innan har tankarna bara flugit runt utan att jag kommit fram till nåt vettigt.

Hmm vad mer? I brist på annat att göra så har jag fortsatt att kolla på One Piece där det tog slut sist. Det är också en sak som alltid får mig på bra humör, oavsett hur jag mår. Så härnäst: GOMU GOMU NOOO.. SOFFLÄGE!