Nystart, yes plz!
Idag var jag och kollade in en ny lägenhet, en tvåa på tureborg. Den var riktigt nice faktiskt, långt över förväntan. Tack Jennifer och Malin för att ni var mitt moraliska stöd. ^^ Jag ska fundera lite, men jag är lite småsugen på att ta den. Känner verkligen att jag behöver en nystart. Ett miljöombyte hade gjort susen för mig tror jag. Det är ju det här med alla minnen och så.. hade vart skönt med något helt nytt. Inga gamla bilder som kommer upp i huvudet av att man bara bor där man bor.
Nej, det är dax för mig att bli mig själv igen. Jag har inte riktigt varit samma Björn de senaste 2 månaderna, och jag hoppas jag inte vart alltför jobbig att ha med att göra. Ska göra mitt bästa för att ni ska få se den gamle positiva Björnen igen. Han finns där, bara det att han har haft lite semester. =) Jag har ingen anledning kvar att gå och deppa lixom. Det är dax att börja leva igen tror jag. Med blicken mot horisonten och med varje dag som bjuder på nya möjligheter så ska jag segla vidare i mitt liv. ^^ (Försöka iaf)
Hoppas även att vissa personer kan växa upp och inse hur livet funkar. Men men.. hade faktiskt inte förväntat mig något annat. Tråkigt är det dock. Men det är bortom min kontroll nu.. jag orkar inte bry mig. Rätt brukar bli rätt i slutändan ändå.
Haft en mysig kväll hos mammsen nu med hemmagjord pizza och grejer. Övergödd är en bra beskrivning på mitt tillstånd just nu. Snart är det dax för sista jobbdagen (natten?:P), och sen är det helg! =) Hoppas på fest imorn. Är lite svårt nu när jag helt plötsligt inte kan ha fler fester hemma hos mig, men jag håller tummarna för att jag hittar någon annan festsugen själ imorgon man kan raida!
Så.. Ny lägenhet? Kanske nått extrajobb om man har tur? Annars kanske plugga någon strökurs vid sidan om nattjobbet? Sen eventuellt resa nästa år? Beror på hur det går med planeringen. :P Sen plugga något smart? Skaffa feta jobbet? YÄ! Möjligheterna är oändliga! Det ska bli skönt med en nystart!
Nej, det är dax för mig att bli mig själv igen. Jag har inte riktigt varit samma Björn de senaste 2 månaderna, och jag hoppas jag inte vart alltför jobbig att ha med att göra. Ska göra mitt bästa för att ni ska få se den gamle positiva Björnen igen. Han finns där, bara det att han har haft lite semester. =) Jag har ingen anledning kvar att gå och deppa lixom. Det är dax att börja leva igen tror jag. Med blicken mot horisonten och med varje dag som bjuder på nya möjligheter så ska jag segla vidare i mitt liv. ^^ (Försöka iaf)
Hoppas även att vissa personer kan växa upp och inse hur livet funkar. Men men.. hade faktiskt inte förväntat mig något annat. Tråkigt är det dock. Men det är bortom min kontroll nu.. jag orkar inte bry mig. Rätt brukar bli rätt i slutändan ändå.
Haft en mysig kväll hos mammsen nu med hemmagjord pizza och grejer. Övergödd är en bra beskrivning på mitt tillstånd just nu. Snart är det dax för sista jobbdagen (natten?:P), och sen är det helg! =) Hoppas på fest imorn. Är lite svårt nu när jag helt plötsligt inte kan ha fler fester hemma hos mig, men jag håller tummarna för att jag hittar någon annan festsugen själ imorgon man kan raida!
Så.. Ny lägenhet? Kanske nått extrajobb om man har tur? Annars kanske plugga någon strökurs vid sidan om nattjobbet? Sen eventuellt resa nästa år? Beror på hur det går med planeringen. :P Sen plugga något smart? Skaffa feta jobbet? YÄ! Möjligheterna är oändliga! Det ska bli skönt med en nystart!
The winner takes it all.. bitch!
Im just a boy who wants to be loved.
Sitter hemma nu och tar det lugnt. Idag är en sån där mellandag då inget händer, vilket jag inte alls gillar. "Då kommer känslan, den smygande känslan. Den enda jag inte rår på." Ja jag erkänner, jag älskar att citera låtar och filmer. Men när saker redan har blivit sagda på så träffsäkra sätt, varför ändra på det? Man kanske skulle sätta sig ner och skriva en dikt eller något.. se om man kan få till lika fina meningar.
Jag funderade lite på det här med kärlek. Har den senaste tiden träffat sjukt många människor som nyligen blivit singlar. Det får mig att tänka lite på vad fan detta beror på. Är det årstiden eller något? Vad är felet? Jag blir lite ledsen innerst inne varje gång jag hör att någon gjort slut. Jag är väl lite av en romantiker, som hoppas på livslång kärlek. Singellivet har aldrig varit något för mig, och känner att det antagligen aldrig kommer att bli något jag tycker är kul.
Det känns bara som ett stort spel hela grejen, och jag avskyr det! Vi vill alla samma sak innerst inne, vare sig vi erkänner det eller inte, och det är att hitta någon som man kan älska. Och som samtidigt älskar dig lika mycket. Det känns som om folk inte tar kärleken och förhållanden på lika stort allvar längre. Folk gör slut och skiljer sig hit och dit . Förlovar sig utan att blinka, för att några månader senare bryta upp. Jag kanske bara inbillar mig men det känns som att om man går tillbaka några generationer så var det på helt andra villkor. Man träffades, blev kära, gifte sig och bildade familj. Just as god intended.
Missförstå mig inte, om ett förhållande inte funkar så ska man ju självklart inte stanna i det. Det är bara dumt och fel. Men vad är skillnaden nu mot förr? Är det den ökade tillgängligheten vi har till allting tack vare internet? Är det samhällets fel? Hetsar vi varandra till att man måste leva runt med olika människor innan man kan stadga sig? Jag vet inte, men jag ställer mig vid sidan av allt detta från och med nu! Kärlek är inget man stressar fram, det kommer precis när det är menat.
Om vi inte strävar efter att hitta den vi ska leva hela livet med, vad håller vi då på med? Om man inte går in med den inställningen så är det inte kärlek! Kärlek är fint och rent och övervinner allt. Haha, ja ni hör ju på mig! Alla förhållanden har ju sina upp och nedgångar, men är inte äkta kärlek att ha styrkan att klara allt det svåra, lära sig något på vägen och sen få det bra igen?
Många är nog rädda för att öppna upp sig för en annan människa på det sättet som man gör i ett förhållande. Detta kanske påverkar lite också, vågar man inte ge allt så är det ju nästan dömt att misslyckas. Jag är verkligen ingen expert på kärlek, vilket väl är ganska bevisat vid det här laget. Men jag lär mig. Innerst inne har vi alla gåvan att älska.
Jag har haft ett par förhållanden där jag bara sårat personen jag var med, genom att inte kunna ge dom det dom gav mig. Det är tråkigt, men som sagt måste kärleken vara ömsesidig. Å andra sidsn har jag haft två seriösa förhållanden i mitt liv, där jag verkligen älskat personen jag vart med. Dessa två personer har lärt mig mer om mig själv än vad jag hade kunnat göra på egen hand under en hel livstid. Jag har inte en enda sekund på allvar tänkt tanken att göra slut under någon av dessa förhållandena. Jag gav allt jag kunde, på mitt sätt. Kanske var det inte tillräckligt, men jag tvekade aldrig! För mig kändes det rätt varje sekund. Tyvärr slutade båda förhålladena på samma sätt, och jag blev sårad. Just nu är jag jävligt rädd för att öppna upp mig igen. Jag vill inte bli sårad igen. Jag hoppas att mitt nästa förhållande blir det jag stannar i. Jag vill bara bli älskad.
Jag har kommit över kärlek en gång redan, så jag vet att det är möjligt. Tiden läker alla sår, right? Men jag har en förmåga att kära ner mig något så upp över öronen mycket att den där tiden blir väldigt lång. Jag har så svårt att släppa taget. Det är dom där två små orden "Tänk om" som ställer till det. Första gången jag älskade, hade jag inget att jämföra med. För mig var det allt just då, och kanske var det därför det tog sån tid att komma över.
Men nu då? Vad gör jag om känslan i mitt hjärta säger att det inte kan bli mer rätt? Jag har något att jämföra med denna gången.. Jag vet att jag måste gå vidare, och har väl redan börjat så gott jag kan. Men jag vet också att du alltid kommer finnas där, innerst inne i mitt hjärta.
Det blev ett ganska långt inlägg idag. Men det var bara bra, för jag fick dödat en del tid. =) Jag får väl "njuta" av tiden jag är själv nu så gott det går. Du som finns där ute för mig, du kommer när du kommer. Jag finns här.
Cupid, its your turn!
Jag funderade lite på det här med kärlek. Har den senaste tiden träffat sjukt många människor som nyligen blivit singlar. Det får mig att tänka lite på vad fan detta beror på. Är det årstiden eller något? Vad är felet? Jag blir lite ledsen innerst inne varje gång jag hör att någon gjort slut. Jag är väl lite av en romantiker, som hoppas på livslång kärlek. Singellivet har aldrig varit något för mig, och känner att det antagligen aldrig kommer att bli något jag tycker är kul.
Det känns bara som ett stort spel hela grejen, och jag avskyr det! Vi vill alla samma sak innerst inne, vare sig vi erkänner det eller inte, och det är att hitta någon som man kan älska. Och som samtidigt älskar dig lika mycket. Det känns som om folk inte tar kärleken och förhållanden på lika stort allvar längre. Folk gör slut och skiljer sig hit och dit . Förlovar sig utan att blinka, för att några månader senare bryta upp. Jag kanske bara inbillar mig men det känns som att om man går tillbaka några generationer så var det på helt andra villkor. Man träffades, blev kära, gifte sig och bildade familj. Just as god intended.
Missförstå mig inte, om ett förhållande inte funkar så ska man ju självklart inte stanna i det. Det är bara dumt och fel. Men vad är skillnaden nu mot förr? Är det den ökade tillgängligheten vi har till allting tack vare internet? Är det samhällets fel? Hetsar vi varandra till att man måste leva runt med olika människor innan man kan stadga sig? Jag vet inte, men jag ställer mig vid sidan av allt detta från och med nu! Kärlek är inget man stressar fram, det kommer precis när det är menat.
Om vi inte strävar efter att hitta den vi ska leva hela livet med, vad håller vi då på med? Om man inte går in med den inställningen så är det inte kärlek! Kärlek är fint och rent och övervinner allt. Haha, ja ni hör ju på mig! Alla förhållanden har ju sina upp och nedgångar, men är inte äkta kärlek att ha styrkan att klara allt det svåra, lära sig något på vägen och sen få det bra igen?
Många är nog rädda för att öppna upp sig för en annan människa på det sättet som man gör i ett förhållande. Detta kanske påverkar lite också, vågar man inte ge allt så är det ju nästan dömt att misslyckas. Jag är verkligen ingen expert på kärlek, vilket väl är ganska bevisat vid det här laget. Men jag lär mig. Innerst inne har vi alla gåvan att älska.
Jag har haft ett par förhållanden där jag bara sårat personen jag var med, genom att inte kunna ge dom det dom gav mig. Det är tråkigt, men som sagt måste kärleken vara ömsesidig. Å andra sidsn har jag haft två seriösa förhållanden i mitt liv, där jag verkligen älskat personen jag vart med. Dessa två personer har lärt mig mer om mig själv än vad jag hade kunnat göra på egen hand under en hel livstid. Jag har inte en enda sekund på allvar tänkt tanken att göra slut under någon av dessa förhållandena. Jag gav allt jag kunde, på mitt sätt. Kanske var det inte tillräckligt, men jag tvekade aldrig! För mig kändes det rätt varje sekund. Tyvärr slutade båda förhålladena på samma sätt, och jag blev sårad. Just nu är jag jävligt rädd för att öppna upp mig igen. Jag vill inte bli sårad igen. Jag hoppas att mitt nästa förhållande blir det jag stannar i. Jag vill bara bli älskad.
Jag har kommit över kärlek en gång redan, så jag vet att det är möjligt. Tiden läker alla sår, right? Men jag har en förmåga att kära ner mig något så upp över öronen mycket att den där tiden blir väldigt lång. Jag har så svårt att släppa taget. Det är dom där två små orden "Tänk om" som ställer till det. Första gången jag älskade, hade jag inget att jämföra med. För mig var det allt just då, och kanske var det därför det tog sån tid att komma över.
Men nu då? Vad gör jag om känslan i mitt hjärta säger att det inte kan bli mer rätt? Jag har något att jämföra med denna gången.. Jag vet att jag måste gå vidare, och har väl redan börjat så gott jag kan. Men jag vet också att du alltid kommer finnas där, innerst inne i mitt hjärta.
Det blev ett ganska långt inlägg idag. Men det var bara bra, för jag fick dödat en del tid. =) Jag får väl "njuta" av tiden jag är själv nu så gott det går. Du som finns där ute för mig, du kommer när du kommer. Jag finns här.
Cupid, its your turn!
Ensamhet
Jag har fortfarande inte vant mig vid att vara ensam. Att gå från att ha någon vid sin sida i princip dygnet runt till att sitta hemma helt själv kväll efter kväll är en rejäl omställning. Och just nu är den där jobbiga känslan väldigt påtaglig. Jag vet att jag borde söka mig ut och umgås med människor, men jag hittar inte drivkraften. :( Det känns ungefär som om det ändå inte spelar någon roll vad jag än gör, vilket resulterar i att jag inte gör något alls. Jag har fastnat i en ond cirkel nu, och måste ta mig ut snart och få ordning på saker och ting. Jag har vart handlingsförlamad tillräckligt länge nu känns det som.
Men det är så svårt att hitta modet. Det var du som gav mig styrkan att vara den jag är, och nu har jag bara mig själv att stötta mig emot. Men jag tänker hela tiden att det måste vända någon dag. För jag känner verkligen inte igen mig själv längre, och det är ingen trevlig känsla! "I don't wanna be anything other than me." Det är bara det att jag saknar min vän så det gör ont! :(
Nu är det snart ny vecka iallafall, och jag ska göra mitt allra bästa för att det ska bli en bra vecka! Hösten är här men inte deppar vi för det. Det brukar bli dagliga promenader när det är fint väder, vill du följa med så är det bara att säga till. =)
Vill avsluta med att säga att jag aldrig riktigt har hatat någon innan.. men jag tror att jag gör det nu. Eller hata.. det är ett starkt ord.. men jag känner starka hatiska känslor mot en viss person. Det måhända att det är missriktat, men tyvärr måste jag rikta min frustration mot någon. Är glad att den människan inte finns i min närhet.
Nu väntar gym och jobb.
Men det är så svårt att hitta modet. Det var du som gav mig styrkan att vara den jag är, och nu har jag bara mig själv att stötta mig emot. Men jag tänker hela tiden att det måste vända någon dag. För jag känner verkligen inte igen mig själv längre, och det är ingen trevlig känsla! "I don't wanna be anything other than me." Det är bara det att jag saknar min vän så det gör ont! :(
Nu är det snart ny vecka iallafall, och jag ska göra mitt allra bästa för att det ska bli en bra vecka! Hösten är här men inte deppar vi för det. Det brukar bli dagliga promenader när det är fint väder, vill du följa med så är det bara att säga till. =)
Vill avsluta med att säga att jag aldrig riktigt har hatat någon innan.. men jag tror att jag gör det nu. Eller hata.. det är ett starkt ord.. men jag känner starka hatiska känslor mot en viss person. Det måhända att det är missriktat, men tyvärr måste jag rikta min frustration mot någon. Är glad att den människan inte finns i min närhet.
Nu väntar gym och jobb.
Björn tipsar: Vibrasphere - Breathing Place
Här kommer jag då med ett sånt däringa musiktips igen! Denna gången är det riktig avlsappningsmusik som gäller. =) Ta en kopp te, och sätt dig ner och slappna av till denna låten. Vibrasphere är mycket kända inom den elektroniska musikvärlden och har fans över hela världen. Det är två killar från Uppsala som skapar musiken, som man kan klassa som progressive trance/ambient. Jag har lyssnat rätt mycket på dom förr, och nyligen upptäckte jag denna låten som jag tycker är en av deras bästa. =)
Imorgon är det fest igen. :P Men det är ju kul så då är det bara att köra på! Känns dock som om man lever endast för helgen nu. Och min helg är väldigt kort. Jag hoppas jag kan få ordning på min vardag snart, måste verkligen ta tag i saker. It's just so damn hard! Känns som om jag har ett stort hål inom mig. Måste hitta något att fylla tomheten med.
Öl tex. Öl är gott! ÖL! Mmmmm.. Men det kan jag bara dricka en dag i veckan. :P Ska nog ta och börja med en frukostöl. Bättre start på dagen kan man nog inte få. True story!
Peace
Björn tipsar: Fever Ray - Triangle Walks (Rex the Dog Remix)
Ni som gillar The Knife och framför allt Karin Dreijer har säkert inte missat hennes soloprojekt Fever Ray. Här är en remix på hennes låt Triangle Walks som verkligen rockar. Jag älskar verkligen denna artisten! =)
Who knew
Nyss hemkommen från jobbet och ska snart mysa ner mig i soffan med lite serier. Bland annat ett nytt avsnitt av världens bästa serie, One Piece. =)
Vill också passa på att hälsa min lillasyster Josefine grattis på fjorits.. eh.. födelsedagen! 14 år gammal är du nu, men för mig kommer du alltid att vara lilla Josse. =) Blir kalas för den godingen på fredag. På Lördag blir det antagligen fest hos mig igen! Partykungen.. det är jag det! Höhö.
Avslutar med en låt som betyder väldigt mycket för mig. Jag bara älskar den! De flesta har säkert redan hört den, men jag tycker ni ska ta er tid att lyssna ändå bara för att den är så bra. =)
Vill också passa på att hälsa min lillasyster Josefine grattis på fjorits.. eh.. födelsedagen! 14 år gammal är du nu, men för mig kommer du alltid att vara lilla Josse. =) Blir kalas för den godingen på fredag. På Lördag blir det antagligen fest hos mig igen! Partykungen.. det är jag det! Höhö.
Avslutar med en låt som betyder väldigt mycket för mig. Jag bara älskar den! De flesta har säkert redan hört den, men jag tycker ni ska ta er tid att lyssna ändå bara för att den är så bra. =)
Utan tvivel
I dreamed a dream in time gone by
When hope was high
And life worth living
I dreamed that love would never die
I dreamed that God would be forgiving
Then I was young and unafraid
And dreams were made and used and wasted
There was no ransom to be paid
No song unsung, no wine untasted
I had a dream my life would be
So different from this hell I'm living
So different now from what it seemed
Now life has killed the dream I dreamed.
When hope was high
And life worth living
I dreamed that love would never die
I dreamed that God would be forgiving
Then I was young and unafraid
And dreams were made and used and wasted
There was no ransom to be paid
No song unsung, no wine untasted
I had a dream my life would be
So different from this hell I'm living
So different now from what it seemed
Now life has killed the dream I dreamed.
Jag promenerade nyss hem i natten, och fick till min glädje se ett stjärnfall. Jag stannade till och tittade upp mot den stjärnklara himmelen, och det är verkligen en mäktig känsla att känna sig så liten. Människan är var för sig så otroligt sårbar, så ensam, så obetydlig. Alla har vi våra egna vägar att vandra, med egna visioner och drömmar. Drömmar, som inte alltid uppfylls. Men det sägs ju att man får en önskan när man ser en stjärna falla.
Men när man riktar blicken förbi stjärnorna, förbi det oändliga mörkret och ut mot det okända så vet man, man vet att man inte är ensam. Tittar man tillräckligt långt ut i det bottenlösa djupet så stirrar det tillslut tillbaka på dig. Att just jag jag går på denna lilla stenklump och tänker dessa tankar är ju tillräckligt med bevis för att man ska sluta tvivla på livets storslagenhet. Titta dig själv i spegeln. Rikta blicken rätt in i dina egna ögon, så lovar jag att du ser samma oändliga djup där.
Vi hör alla ihop. Vi är alla en del av denna storslagna kreation. Det är ditt val hur du vill leva ditt liv. I slutändan är det upp till dig om du vill leva i helvetet på jorden, eller om du vill lyfta blicken emellanåt och känna kärleken till livet, världen och universum. Ingen annan kommer leva livet åt dig, kom ihåg det. Jag har en grundtanke som jag försöker tänka så ofta jag bara kan. En liten vägledning om hur jag vill leva mitt liv. Helt utan tvivel.
Men när man riktar blicken förbi stjärnorna, förbi det oändliga mörkret och ut mot det okända så vet man, man vet att man inte är ensam. Tittar man tillräckligt långt ut i det bottenlösa djupet så stirrar det tillslut tillbaka på dig. Att just jag jag går på denna lilla stenklump och tänker dessa tankar är ju tillräckligt med bevis för att man ska sluta tvivla på livets storslagenhet. Titta dig själv i spegeln. Rikta blicken rätt in i dina egna ögon, så lovar jag att du ser samma oändliga djup där.
Vi hör alla ihop. Vi är alla en del av denna storslagna kreation. Det är ditt val hur du vill leva ditt liv. I slutändan är det upp till dig om du vill leva i helvetet på jorden, eller om du vill lyfta blicken emellanåt och känna kärleken till livet, världen och universum. Ingen annan kommer leva livet åt dig, kom ihåg det. Jag har en grundtanke som jag försöker tänka så ofta jag bara kan. En liten vägledning om hur jag vill leva mitt liv. Helt utan tvivel.
En bra dag.
Tänkte skriva ett inlägg igår, men det var helt enkelt så mycket igår att jag inte hann. Det är något som hör till ovanligheterna för mig, då jag brukar ha på tok för mycket fritid om dagarna annars. Men tänkte berätta lite om gårdagen. Det var nämligen så att jag träffade en gammal tjejkompis, som jag inte har haft riktigt kontakt med på jag vet inte hur länge. Till och med är det så att det var min första tjejkompis. =) Det var riktigt trevligt att träffas igen, och jag hoppas det blir fler gånger framöver nu!
Min mobilkamera fungerar över förväntan!
Efter min trevliga date så var det dags att sticka hem och ladda med lite middag, för sen på kvällen var det dags för bugg igen! Och oj vad jag har väntat med skräckblandad förtjusning. Det var väldigt annorlunda mot det jag buggat tidigare, men jag tror man kommer in i det snabbt. Riktigt kul var det! Man blir glad i hela kroppen efteråt. =)
Tänke skriva lite om trötthet också, som nu har fått en ny innebörd för mig. Denna veckan har jag sovit fruktansvärt dåligt, ca 4.5-5 timmar per natt, vilket suger! Jag har inga problem att somna efter jobbet, men sen vaknar jag för tidigt och då är det helt jävla omöjligt att somna om. Frustrerande? JA! Speciellt eftersom man går som en zombie hela dagen. Detta i kombination med ovanligt hård träning har tagit på kroppen denna veckan. Så nu sitter jag här och känner precis varenda liten fiber i varje muskel, och dom är på väg att gå ut i strejk!
Trist, för jag är samtidigt fruktansvärt rastlös, och har ingen större lust att sitta inne hela dagen. =( Men jag vägrar låta denna dagen bli en dålig en.. jag ska göra mitt bästa för att den ska bli bra! Jag klarar mig fan själv!
Peace out, homies!
Tänke skriva lite om trötthet också, som nu har fått en ny innebörd för mig. Denna veckan har jag sovit fruktansvärt dåligt, ca 4.5-5 timmar per natt, vilket suger! Jag har inga problem att somna efter jobbet, men sen vaknar jag för tidigt och då är det helt jävla omöjligt att somna om. Frustrerande? JA! Speciellt eftersom man går som en zombie hela dagen. Detta i kombination med ovanligt hård träning har tagit på kroppen denna veckan. Så nu sitter jag här och känner precis varenda liten fiber i varje muskel, och dom är på väg att gå ut i strejk!
Trist, för jag är samtidigt fruktansvärt rastlös, och har ingen större lust att sitta inne hela dagen. =( Men jag vägrar låta denna dagen bli en dålig en.. jag ska göra mitt bästa för att den ska bli bra! Jag klarar mig fan själv!
Peace out, homies!
Internetberoende?
Jag undrar ibland om jag inte är beroende utav internet. Eller inte internet i sig. Det är nog snarare så att jag har blivit så van vid att jämt hålla koll på vad alla mina vänner och bekanta gör, genom facebook och msn tex, att jag får nån form av abstinensbesvär när jag är ifrån datorn. Min dator står på hemma 24/7, och jag är i princip alltid inloggad på msn. Detta är väl mest för att folk ska kunna få tag på mig om dom vill något. Eller så är det bara så att jag är så jävla beroende av det, men inte insett det själv. Detta kan ju inte på något sätt vara bra tänker jag. Beroende är ju inte bra.. eller?
Fast å andra sidan är det ju trevligt att alltid kunna prata med sina vänner. Kanske borde vi omfamna denna nya teknik och alla möjligheter den medför och se det som något positivt istället. Jag ser framför mig i framtiden, när vi kan operera in internet direkt i hjärnan. Då kan man ju hålla kontakten med alla vänner genom telepati, hela tiden. =) Väldans praktiskt måste jag säga.
Skämt åsido, så ser jag inte internetberoende som något allvarligt. Det finns flera sorters beroende. De flesta är nog sånna som man ska passa sig för, som cigaretter, alkohol eller andra droger. Men internetberoende.. så länge du känner att du är nöjd med dit liv när du är uppkopplad hela tiden så vafan.. spela roll. Gör det du mår bra av, det tror jag på! Och jag mår bra av att nörda mig framför datorn. =)
Jag vet inte vad jag ville ha sagt med detta inlägget, antagligen ingenting. :P Kan ju ställa en följdfråga och kanske få lite kommentarer för en gångs skull. =) Anser du att du är eller har varit beroende av något?
Annars har dagen faktiskt varit helt okej, trots att det inte alls kändes så när jag vaknade imorse. Har nästan inte varit hemma något alls, vilket var väldigt skönt. Behövde verkligen krypa ut ur hålan lite. Gårdagen var även den guld värd. (F) Så.. summa summarum: 2 bra dagar på raken. Det är nog nytt rekord för den senaste tiden. =)
Go Björn!
Just det.. ironiskt nog så har msn varit helt nere just ikväll, och även facebook har bråkat med mig. :P
Fast å andra sidan är det ju trevligt att alltid kunna prata med sina vänner. Kanske borde vi omfamna denna nya teknik och alla möjligheter den medför och se det som något positivt istället. Jag ser framför mig i framtiden, när vi kan operera in internet direkt i hjärnan. Då kan man ju hålla kontakten med alla vänner genom telepati, hela tiden. =) Väldans praktiskt måste jag säga.
Skämt åsido, så ser jag inte internetberoende som något allvarligt. Det finns flera sorters beroende. De flesta är nog sånna som man ska passa sig för, som cigaretter, alkohol eller andra droger. Men internetberoende.. så länge du känner att du är nöjd med dit liv när du är uppkopplad hela tiden så vafan.. spela roll. Gör det du mår bra av, det tror jag på! Och jag mår bra av att nörda mig framför datorn. =)
Jag vet inte vad jag ville ha sagt med detta inlägget, antagligen ingenting. :P Kan ju ställa en följdfråga och kanske få lite kommentarer för en gångs skull. =) Anser du att du är eller har varit beroende av något?
Annars har dagen faktiskt varit helt okej, trots att det inte alls kändes så när jag vaknade imorse. Har nästan inte varit hemma något alls, vilket var väldigt skönt. Behövde verkligen krypa ut ur hålan lite. Gårdagen var även den guld värd. (F) Så.. summa summarum: 2 bra dagar på raken. Det är nog nytt rekord för den senaste tiden. =)
Go Björn!
Just det.. ironiskt nog så har msn varit helt nere just ikväll, och även facebook har bråkat med mig. :P
End of the road
Just nu ligger jag i sängen i en fiskebod i kungshamn och bloggar. Låter inte helt fel va? Speciellt inte när tidigare nämnda bod är på 300 kvadrat, har egen badbrygga och 3 badrum. =) Här har jag iaf haft en riktigt trevlig kväll med familjen.
Jag önskar att allt kunde vara lika bra som det är här. Men tyvärr är ju verkligheten inte riktigt så. Känns som om denna bloggen har blivit en "wall of whine" senaste tiden, men ska försöka få ändring på det. Inte nu dock.
Jag slutar aldrig att bli överraskad av mina egna känslor. Minsta sakerna kan få ner en totalt. Jag orkar seriöst inte mer! Det är inte värt det. Jag är inte värd det! Ena stunden är jag mr. cool som tar allt med en nypa salt, stunden senare krashar jag totalt och inser att jag inte är någonting i denna världen utan dig. Det är fan inte lätt!
Denna jävla bergochdalbana. Jag vet att jag förtjänar så jävla mycket bättre än detta. Jag vet att jag kommer klara mig ur detta, växa som person, och sen bli lycklig igen. Jag kan se det framför mig, om än långt bort. Vägen fram tills dess är som den är dock. Trasig och full av hålor. Jag hade gärna hoppat av åkturen och tagit en paus, men det går ju tyvärr inte. Det är det som är så jävla finurligt med denna åkturen vi kallar livet! Heeyooh!
Så med detta vill jag bara säga till mig själv (och till er andra som känner sig träffade): SHUT THE FUCK UP AND ENJOY THE RIDE!
Jag önskar att allt kunde vara lika bra som det är här. Men tyvärr är ju verkligheten inte riktigt så. Känns som om denna bloggen har blivit en "wall of whine" senaste tiden, men ska försöka få ändring på det. Inte nu dock.
Jag slutar aldrig att bli överraskad av mina egna känslor. Minsta sakerna kan få ner en totalt. Jag orkar seriöst inte mer! Det är inte värt det. Jag är inte värd det! Ena stunden är jag mr. cool som tar allt med en nypa salt, stunden senare krashar jag totalt och inser att jag inte är någonting i denna världen utan dig. Det är fan inte lätt!
Denna jävla bergochdalbana. Jag vet att jag förtjänar så jävla mycket bättre än detta. Jag vet att jag kommer klara mig ur detta, växa som person, och sen bli lycklig igen. Jag kan se det framför mig, om än långt bort. Vägen fram tills dess är som den är dock. Trasig och full av hålor. Jag hade gärna hoppat av åkturen och tagit en paus, men det går ju tyvärr inte. Det är det som är så jävla finurligt med denna åkturen vi kallar livet! Heeyooh!
Så med detta vill jag bara säga till mig själv (och till er andra som känner sig träffade): SHUT THE FUCK UP AND ENJOY THE RIDE!
Björn tipsar: Infected Mushroom - Sa'eed
Tänkte tipsa om en låt från Infected Mushrooms nya skiva, som släpptes nu i dagarna.
Visst, jag tycker hela skivan är bra med många grymma låtar. Men denna satte sig ändå lite extra i huvudet direkt. Så jag tycker ni alla som läser detta ska lyssna igenom låten och ge den en chans! =)
Visst, jag tycker hela skivan är bra med många grymma låtar. Men denna satte sig ändå lite extra i huvudet direkt. Så jag tycker ni alla som läser detta ska lyssna igenom låten och ge den en chans! =)
090909
Jag skriver detta medans jag blickar ut genom fönstret, och jag ser de glödande resterna av det som en gång var jorden försvinna bakom oss. Vi är mänsklighetens enda överlevare. Vårt öde stur nu skrivet i stjärnorna. Men nu går jag händelserna lite i förväg..
Allting började igår. Det var en helt vanlig onsdag, och jag vaknade runt 11 tiden som jag alltid brukar göra.
Jag gick upp tog på mig kläderna, fixade frukost och satte mig och åt den medans jag läste nyheterna på aftonbladet. Plötsligt började datorn och tvn flimmra, och stereon brusa. Och innan jag fattade vad som hänt så hade all elektronik fått liv och försökte döda mig. Jag lyckades på något sätt ta mig ur lägenheten efter att min ipod gjort ett tappert sista försök att strypa mig. Väl ute var kaoset ett faktum. Människor sprang runt i panik medans bilarna löpte amok ute på gatorna.
Jag lyckades på något sätt ta mig bort mot skogslyckans centrum och upp mot cyklonvägen. Jag vet inte varför men jag leddes dit som av någon osynlig kraft. Jag fortsatte upp mot utsiktsplatsen, och då hördes dom första explosionerna. Missiler kom flygande över himmelen och träffade hyreshusen ett efter ett. Hela himmelen brann och jag sprang så fort jag kunde längs vägen mot toppen av berget.
Väl uppe möttes jag av en syn som fick mig att tvivla på om jag var vaken eller drömde. Det höga tornet visade sig vara en gigantisk rymdraket, och runt omkring på marken satt en massa fiskmåsar. Jag kände kraften igen, och såg att den kom från fiskmåsarna. Den befallde mig att gå in i raketen. Väl inne satte jag mig i ett rum med en del andra människor. Strax kom en stor fet fiskmås och låste dörren om oss, och gick sedan iväg. Vi var fångar.. deras slavar! Plötsligt börade hela raketen skaka, och jag förstod att vi var på väg att lyfta från jordens yta.
Med ett gigantiskt vrål så lyfter raketen upp över uddevallas himmel. Jag tittar mot horisonten och ser en gigantisk explosion, följt av ett stort svampmoln. Atombomber. "Det var i sista sekund" tänkte jag för mig själv, medans jag såg explosion efter explosion långsamt sprida över hela jordens yta. Vi hade nu lämnat månen bakom oss, och jag tittade tillbaka mod jorden. Jag såg ett starkt ljusken följt av en gigantisk shockvåg som spred sig ut mot universum i alla riktningar. Kvar blev en glödande massa, som en gång var min hemplanet.
Så nu sitter vi alltså här. Mänsklighetens sista hopp, slavar under fiskmåsarna och har ingen aning om vad som kommer hända. Detta är kanske det sista ni hör från mig...........
Det där var lite vad som hänt i mitt liv senaste tiden. Hände det dig något speciellt igår, 090909?
Ps. Kom ihåg att fiskmåsar är onda varelser, som inte vill dig annat än död och lidande. Ds.
Allting började igår. Det var en helt vanlig onsdag, och jag vaknade runt 11 tiden som jag alltid brukar göra.
Jag gick upp tog på mig kläderna, fixade frukost och satte mig och åt den medans jag läste nyheterna på aftonbladet. Plötsligt började datorn och tvn flimmra, och stereon brusa. Och innan jag fattade vad som hänt så hade all elektronik fått liv och försökte döda mig. Jag lyckades på något sätt ta mig ur lägenheten efter att min ipod gjort ett tappert sista försök att strypa mig. Väl ute var kaoset ett faktum. Människor sprang runt i panik medans bilarna löpte amok ute på gatorna.
Jag lyckades på något sätt ta mig bort mot skogslyckans centrum och upp mot cyklonvägen. Jag vet inte varför men jag leddes dit som av någon osynlig kraft. Jag fortsatte upp mot utsiktsplatsen, och då hördes dom första explosionerna. Missiler kom flygande över himmelen och träffade hyreshusen ett efter ett. Hela himmelen brann och jag sprang så fort jag kunde längs vägen mot toppen av berget.
Väl uppe möttes jag av en syn som fick mig att tvivla på om jag var vaken eller drömde. Det höga tornet visade sig vara en gigantisk rymdraket, och runt omkring på marken satt en massa fiskmåsar. Jag kände kraften igen, och såg att den kom från fiskmåsarna. Den befallde mig att gå in i raketen. Väl inne satte jag mig i ett rum med en del andra människor. Strax kom en stor fet fiskmås och låste dörren om oss, och gick sedan iväg. Vi var fångar.. deras slavar! Plötsligt börade hela raketen skaka, och jag förstod att vi var på väg att lyfta från jordens yta.
Med ett gigantiskt vrål så lyfter raketen upp över uddevallas himmel. Jag tittar mot horisonten och ser en gigantisk explosion, följt av ett stort svampmoln. Atombomber. "Det var i sista sekund" tänkte jag för mig själv, medans jag såg explosion efter explosion långsamt sprida över hela jordens yta. Vi hade nu lämnat månen bakom oss, och jag tittade tillbaka mod jorden. Jag såg ett starkt ljusken följt av en gigantisk shockvåg som spred sig ut mot universum i alla riktningar. Kvar blev en glödande massa, som en gång var min hemplanet.
Så nu sitter vi alltså här. Mänsklighetens sista hopp, slavar under fiskmåsarna och har ingen aning om vad som kommer hända. Detta är kanske det sista ni hör från mig...........
Det där var lite vad som hänt i mitt liv senaste tiden. Hände det dig något speciellt igår, 090909?
Ps. Kom ihåg att fiskmåsar är onda varelser, som inte vill dig annat än död och lidande. Ds.
Bloody Sunday
Jag känner mig riktigt duktig som har bloggat aktivt nu senaste veckan! =) Go Björn!
Igår var det fest hemma hos mig som gällde, och det var allt ett gött gäng som vanligt. Sen bar det av till trägårn där det var tema Housevision. Riktigt grym musik och stora skärmar vid dansgolvet, häftigt. Sen massa trevliga människor där också gjorde ju inte saken sämre. Så man kan kortfattat säga att kvällen var lyckad.
Idag är det söndag igen, dagen efter. Jag hatar dagen efter det roliga. När man rycks tillbaka till verkligheten igen, till vardagen. Och man vet att man har en hel arbetsvecka framför sig. Suck! Men det blir väl bättre antar jag..
Dagens tack vill jag ge till Alexandra, för pratstunden. Och för att du inte bara säger det man vill höra utan det man behöver höra.
Sen släpper Infected Mushroom nytt album på tisdag, det ser jag fram emot väldigt mycket. Har redan hört några av låtarna som dom lagt upp på internet och det verkar otroligt lovande. Det är ett litet ljus i mörkret just nu, vilket känns skönt.
Igår var det fest hemma hos mig som gällde, och det var allt ett gött gäng som vanligt. Sen bar det av till trägårn där det var tema Housevision. Riktigt grym musik och stora skärmar vid dansgolvet, häftigt. Sen massa trevliga människor där också gjorde ju inte saken sämre. Så man kan kortfattat säga att kvällen var lyckad.
Idag är det söndag igen, dagen efter. Jag hatar dagen efter det roliga. När man rycks tillbaka till verkligheten igen, till vardagen. Och man vet att man har en hel arbetsvecka framför sig. Suck! Men det blir väl bättre antar jag..
Dagens tack vill jag ge till Alexandra, för pratstunden. Och för att du inte bara säger det man vill höra utan det man behöver höra.
Sen släpper Infected Mushroom nytt album på tisdag, det ser jag fram emot väldigt mycket. Har redan hört några av låtarna som dom lagt upp på internet och det verkar otroligt lovande. Det är ett litet ljus i mörkret just nu, vilket känns skönt.
Enda vettiga bilden på mig från festen. Jag gör mig inte bra på bild längre. :P
Only this moment
Jag måste bara få bjuda er på denna underbara sång innan jag går och lägger mig. Det är en sån där låt som jag blev kär i första gången jag hörde den, och som jag vet att jag aldrig kan lyssna sönder. Den ger mig rysningar och skapar ett otroligt välbehag. Eller för att citera battlestar galactica: "..it made me feel happy and sad, all at the same time." Så sätt er ner, ta ett djupt andetag och njut av detta underbara stycke musik.
Clouds in my head have been parted with grace,
by the voice of an angel revealing her face.
And her words they make sense and I do understand,
falling in love isn't part of a plan.
Forces within me mix reason with lust,
but I'll try to accept it and not make it worse.
'Cause I know I might lose it by taking the chance,
But love without pain isn't really romance
Snart helg!
Nu sitter jag hemma hos pappa i henån, men alla andra har gått och lagt sig. Om ca en halvtimme är det dax för jobbet igen, men det är sista natten sen kommer min otroligt långa helg! Jag ser faktiskt fram emot imorgon, och det känns skönt. Det verkar luta åt fest hemma hos mig, var det tag sen nu! Hoppas på många trevliga människor, och sen en tur ner på stan kankse. =)
I mitt huvud är det full rulle som vanligt nu för tiden. Men på något sätt känns det som om jag slutar bry mig snart. Det är det enda sättet jag kan må bra på. I slutändan när jag malt igenom alla möjliga och omöjliga scenarion i mitt huvud kommer jag alltid fram till samma slutsats. Att jag inte har något val. Det är lixom bara att gilla läget, eller gå och dra på det och må dåligt istället. Det är tröstande på något rått och brutalt sätt, vetskapen om att man inte har något val.
Bjuder på denna bilden. ^^
I mitt huvud är det full rulle som vanligt nu för tiden. Men på något sätt känns det som om jag slutar bry mig snart. Det är det enda sättet jag kan må bra på. I slutändan när jag malt igenom alla möjliga och omöjliga scenarion i mitt huvud kommer jag alltid fram till samma slutsats. Att jag inte har något val. Det är lixom bara att gilla läget, eller gå och dra på det och må dåligt istället. Det är tröstande på något rått och brutalt sätt, vetskapen om att man inte har något val.
Bjuder på denna bilden. ^^
"we want to be one, i know we are
if i am the sky, then u are my star"
Led mig ut ur dimman någon
När jag tänker tillbaka på de senaste dagarna ser jag bara en jävla dimma.. Har inte gjort något annat än att se på Battlestar Galactica. Jo förresten.. idag tog jag mig faktistk en kort promenad. Se där ja! Men åter till Battlestar Galactica. Den serien har tamigfan allt. Action, snygga brudar, hjältar, robotar, ftl (faster than light) -motorer, religion, politik, rätt och fel och kärlek! Vissa serier connectar du bara med, och du känner att du förstår exakt. Man kan fan lära sig en del om mycket annat genom att se på riktigt bra serier. Just nu är jag glad att jag har Battlestar Galactica.. men snart har jag kollat färdigt på den... snyft. :( Får hoppas att den leder mig ut ur dimman innan dess..
Jaha.. annars då? Jobb som vanligt snart.. det mesta är som vanligt, fast ändå inte. Försöker allt jag kan för att inte tänka på vissa saker och på vissa människor. Går väl sådär. Jobbiga känslor dyker upp inom en.. som man vet måste hantera innan allt kommer bli bra.
Fick en fundering om man kanske följer "5 stages of grief" även i min situation. :P Scrubs ftw! =) Isåfall önskar jag hoppa direkt till Acceptance please! Hade gjort allt mkt lättare.
Jaha.. annars då? Jobb som vanligt snart.. det mesta är som vanligt, fast ändå inte. Försöker allt jag kan för att inte tänka på vissa saker och på vissa människor. Går väl sådär. Jobbiga känslor dyker upp inom en.. som man vet måste hantera innan allt kommer bli bra.
Fick en fundering om man kanske följer "5 stages of grief" även i min situation. :P Scrubs ftw! =) Isåfall önskar jag hoppa direkt till Acceptance please! Hade gjort allt mkt lättare.
Livets perfektion
Oj, nu blev det visst så att jag gick inaktiv på denna bloggen också. :P Inte så oväntat direkt. Nu dock kände jag att det var dags att skriva av sig lite. Har haft väldigt mycket tankar som flugit runt i huvudet den senaste tiden så bloggen får bli den plats där jag dumpar all skit.
De senaste veckorna har varit snurriga.. minst sagt. Hela mitt liv har vänts fullkomligt upp och ner. Det får en att tänka lite på livet och framtiden och allt däremellan. Vad är lycka och vad lever man för. Alla människor vill ju såklart bara vara lyckliga. Men jag tror att många lägger krokben för sig själva på vägen. Sätter upp förväntningar på hur de vill att deras liv ska vara, sen när det inte blir exakt så blir man besviken. Andra försöker för mycket helt enkelt. Och alltför många människor på denna jord bryr sig på tok för mycket om vad andra tycker. Livet är allt annat än enkelt. Det finns ingen manual för hur du ska leva ditt liv för att bli lycklig, ingen väg kantad med diamanter som du kan följa tills du dör. Du är ensam, och ingen utom du kan göra något åt det. Livet handlar inte om att finna sig själv, det handlar om att skapa sig själv. Släpp taget om alla tvivel, inse att du är kapabel till att göra precis det ditt hjärta vill, och sen gör du det. Simple as that. Alla måste dock göra olika saker för att inse allt detta, för alla är vi ju olika. Konstigt vore ju annars.
Sådär tänker jag när jag är positiv. Ibland kan jag finna en innerlig styrka i vetskapen om att allt blir det jag gör det till. Vissa kallar det tro, andra kallar det att leva i nuet. Jag kan hantera många svåra situationer, problem eller bara vanliga små bekymmer genom att helt enkelt sluta oroa mig. Stänga av hjärnan och tänka att det ordnar sig. Och i 99.99999% av fallen gör det också det. Själva oron och ångesten man har innan är värre än själva grejen man oroar sig för, och då känns det rätt meningslöst att låta det dra ner en.
Ibland händer det dock saker i ens liv som sätter spår ända in i själen. Som sätter tron på livet i gungning. Som drar ner dig helt jävla pladask på marken, och alla tankar om att det ordnar sig är som bortblåsta. All tidigare styrka man hade känns låååångt borta, och du känner dig oändligt liten och ensam. Hela världen känns helt plötsligt hotfull. Man drabbas av sorg. Alla säger att tiden läker alla sår. Att det blir bättre med tiden. Och innerst inne vet jag det också. Men just nu lyssnar jag inte på det örat.
Det är inte lätt att förlora den man älskar. Den personen som gör dig fullkomlig. Den personen vars ögon visar dig universums oändlighet, en perfektion som du inte kan förklara. Du bara vet i just det ögoblicket att det är såhär livet ska vara. Detta är meningen med ditt liv. Alla tvivel är som bortblåsta, och du vet att ingenting i hela världen kan dra ner dig. Du känner dig helt trygg i din älskades famn. Det är den där styrkan jag pratade om innan. Här är den i sin allra renaste form, kärlek.
Jag är oerhört lycklig, och tacksam över att jag har fått uppleva något så fint, för det har gjort mig till den jag är idag. Men det gör så sjukt ont att förlora sin ena hälft. Nu sitter jag här ensam och eländig och ser ingen mening i något. Allt känns grått och trist och mörkt. Nu måste jag hitta en annan väg i livet, tillbaka till ljuset igen. Till styrkan. Till tron på att allt kommer att bli bra.
Jag vill avsluta med att säga till alla er som har någon ni älskar. Ta vara på varje sekund. Inse att det är när ni sitter där och håller varandra i handen som ni har det som bäst. Livets perfektion i sin fulla mening!
De senaste veckorna har varit snurriga.. minst sagt. Hela mitt liv har vänts fullkomligt upp och ner. Det får en att tänka lite på livet och framtiden och allt däremellan. Vad är lycka och vad lever man för. Alla människor vill ju såklart bara vara lyckliga. Men jag tror att många lägger krokben för sig själva på vägen. Sätter upp förväntningar på hur de vill att deras liv ska vara, sen när det inte blir exakt så blir man besviken. Andra försöker för mycket helt enkelt. Och alltför många människor på denna jord bryr sig på tok för mycket om vad andra tycker. Livet är allt annat än enkelt. Det finns ingen manual för hur du ska leva ditt liv för att bli lycklig, ingen väg kantad med diamanter som du kan följa tills du dör. Du är ensam, och ingen utom du kan göra något åt det. Livet handlar inte om att finna sig själv, det handlar om att skapa sig själv. Släpp taget om alla tvivel, inse att du är kapabel till att göra precis det ditt hjärta vill, och sen gör du det. Simple as that. Alla måste dock göra olika saker för att inse allt detta, för alla är vi ju olika. Konstigt vore ju annars.
Sådär tänker jag när jag är positiv. Ibland kan jag finna en innerlig styrka i vetskapen om att allt blir det jag gör det till. Vissa kallar det tro, andra kallar det att leva i nuet. Jag kan hantera många svåra situationer, problem eller bara vanliga små bekymmer genom att helt enkelt sluta oroa mig. Stänga av hjärnan och tänka att det ordnar sig. Och i 99.99999% av fallen gör det också det. Själva oron och ångesten man har innan är värre än själva grejen man oroar sig för, och då känns det rätt meningslöst att låta det dra ner en.
Ibland händer det dock saker i ens liv som sätter spår ända in i själen. Som sätter tron på livet i gungning. Som drar ner dig helt jävla pladask på marken, och alla tankar om att det ordnar sig är som bortblåsta. All tidigare styrka man hade känns låååångt borta, och du känner dig oändligt liten och ensam. Hela världen känns helt plötsligt hotfull. Man drabbas av sorg. Alla säger att tiden läker alla sår. Att det blir bättre med tiden. Och innerst inne vet jag det också. Men just nu lyssnar jag inte på det örat.
Det är inte lätt att förlora den man älskar. Den personen som gör dig fullkomlig. Den personen vars ögon visar dig universums oändlighet, en perfektion som du inte kan förklara. Du bara vet i just det ögoblicket att det är såhär livet ska vara. Detta är meningen med ditt liv. Alla tvivel är som bortblåsta, och du vet att ingenting i hela världen kan dra ner dig. Du känner dig helt trygg i din älskades famn. Det är den där styrkan jag pratade om innan. Här är den i sin allra renaste form, kärlek.
Jag är oerhört lycklig, och tacksam över att jag har fått uppleva något så fint, för det har gjort mig till den jag är idag. Men det gör så sjukt ont att förlora sin ena hälft. Nu sitter jag här ensam och eländig och ser ingen mening i något. Allt känns grått och trist och mörkt. Nu måste jag hitta en annan väg i livet, tillbaka till ljuset igen. Till styrkan. Till tron på att allt kommer att bli bra.
Jag vill avsluta med att säga till alla er som har någon ni älskar. Ta vara på varje sekund. Inse att det är när ni sitter där och håller varandra i handen som ni har det som bäst. Livets perfektion i sin fulla mening!
Musik
Musik betyder otroligt mycket för mig, det är en av de viktigaste elementen i mitt liv. Jag lyssnar på musik större delen av min vakna tid, det är sällan det är tyst hemma i lägenheten. Det finns så mycket jag gillar med den, och jag ska försöka förklara för er.
För det första så tycker jag det är otroligt fascinerande hur man genom att lyssna på olika låtar kan ändra humör på en sekund. Genom att endast lyssna på ljud, vibrationer i luften, kan man bli både lycklig och sorgsen. Jag kan ibland få rysningar och gåshud enbart genom att höra en riktigt bra låt. Det kan även väcka minnen av saker man upplevt flera år tidigare samtidigt som man lyssnade på samma låt.
Musiken har funnits så länge det har funnits människor. Den är en del av oss. Vi använder den för att förmedla känslor, men också för att släppa loss i dans. Musik kan även vara ett mycket kraftfullt och vackert sätt att säga sin åsikt.
Vidare tycker jag det är intressant hur alla människor föredrar olika typer av musik. Det som får mig att hoppa av glädje kanske du hatar, men det finns alltid något för alla! Jag tror att din musikstil kan säga mycket om dig som person, inte bara för att man oftast lever i den kulturen som genren för med sig utan också för att den visar vad som får just dig att glömma vardagens bekymmer och öppna sinnet, även om det bara är för en kort stund.
Kort sagt: Musik befriar! Mer än vad många tror. Det är verkligen universums skönhet som genom musiken visar sin bästa sida. More music to the people!
För det första så tycker jag det är otroligt fascinerande hur man genom att lyssna på olika låtar kan ändra humör på en sekund. Genom att endast lyssna på ljud, vibrationer i luften, kan man bli både lycklig och sorgsen. Jag kan ibland få rysningar och gåshud enbart genom att höra en riktigt bra låt. Det kan även väcka minnen av saker man upplevt flera år tidigare samtidigt som man lyssnade på samma låt.
Musiken har funnits så länge det har funnits människor. Den är en del av oss. Vi använder den för att förmedla känslor, men också för att släppa loss i dans. Musik kan även vara ett mycket kraftfullt och vackert sätt att säga sin åsikt.
Vidare tycker jag det är intressant hur alla människor föredrar olika typer av musik. Det som får mig att hoppa av glädje kanske du hatar, men det finns alltid något för alla! Jag tror att din musikstil kan säga mycket om dig som person, inte bara för att man oftast lever i den kulturen som genren för med sig utan också för att den visar vad som får just dig att glömma vardagens bekymmer och öppna sinnet, även om det bara är för en kort stund.
Kort sagt: Musik befriar! Mer än vad många tror. Det är verkligen universums skönhet som genom musiken visar sin bästa sida. More music to the people!
Tredje gången gillt...?
Detta är mitt tredje försök att börja blogga. Jag har inga större förväntningar denna gången utan vi får helt enkelt se hur detta utvecklar sig. Jag har märkt att jag inte verkar vara någon bloggmänniska, men detta beror kanske också på att jag inte känner något större behöv av att bara skriva vad som hänt mig under dagen. Jag vill skriva om saker som intresserar mig. Jag vill väcka diskussioner i ämnen jag anser vara viktiga och jag vill utvecklas som människa. Dessa vackra tankar har jag i huvudet när jag går runt och tänker att jag ska börja blogga.
Vad är det då som jag finner intressant nog att det ska platsa i min fina blogg? Jag vill skriva om världen, om alla hemska saker som händer. Vad hur när och varför? Sånna frågor vill jag ställa. Jag vill skriva om mig själv på ett kritiskt sätt. Detta för att jag ska kunna ta till mig mina dåliga sidor lättare och kanske utvecklas till det bättre. Jag vill skriva om samhällets problem, som skapas av att alla vi små individer skapar små delproblem. Men framför allt vill jag skriva om det spirituella. Detta är en sida om mig som jag mycket nyligen har upptäckt, men jag kan inte längre blunda för den. Jag har hela mitt liv gått och vägrat acceptera att det vi ser när vi tittar ut genom fönstret är allt som finns. Jag har alltid haft en känsla att det finns något större där ute, en högre makt om man nu vill kalla det så. Ordvalet är inte det viktiga. Det viktiga är att jag tror på något.
Vad vet jag inte riktigt själv än, men jag hoppas att kunna komma underfund med det med tiden.
Jag vill passa på redan nu att sätta in en liten flummvarning, kan nog bli mycket sånt här om jag nu fortsätter att skriva. :P
Ni som inte gillar det outforskade eller fnyser åt sånt som är overkligt för er kan lika gärna låta bli att läsa här. Jag försöker vara öppen för det mesta och hoppas att mina läsare kan vara det också!
Dåså, snart dags att trycka på "Spara & publicera" och sen finns det ingen återvändo :)
Bara tiden kan visa vad det kommer bli av detta spektaklet som ska föreställa min blogg!
Live long and prosper!
Vad är det då som jag finner intressant nog att det ska platsa i min fina blogg? Jag vill skriva om världen, om alla hemska saker som händer. Vad hur när och varför? Sånna frågor vill jag ställa. Jag vill skriva om mig själv på ett kritiskt sätt. Detta för att jag ska kunna ta till mig mina dåliga sidor lättare och kanske utvecklas till det bättre. Jag vill skriva om samhällets problem, som skapas av att alla vi små individer skapar små delproblem. Men framför allt vill jag skriva om det spirituella. Detta är en sida om mig som jag mycket nyligen har upptäckt, men jag kan inte längre blunda för den. Jag har hela mitt liv gått och vägrat acceptera att det vi ser när vi tittar ut genom fönstret är allt som finns. Jag har alltid haft en känsla att det finns något större där ute, en högre makt om man nu vill kalla det så. Ordvalet är inte det viktiga. Det viktiga är att jag tror på något.
Vad vet jag inte riktigt själv än, men jag hoppas att kunna komma underfund med det med tiden.
Jag vill passa på redan nu att sätta in en liten flummvarning, kan nog bli mycket sånt här om jag nu fortsätter att skriva. :P
Ni som inte gillar det outforskade eller fnyser åt sånt som är overkligt för er kan lika gärna låta bli att läsa här. Jag försöker vara öppen för det mesta och hoppas att mina läsare kan vara det också!
Dåså, snart dags att trycka på "Spara & publicera" och sen finns det ingen återvändo :)
Bara tiden kan visa vad det kommer bli av detta spektaklet som ska föreställa min blogg!
Live long and prosper!
