melodrama

Jag får väl tolka det som att det hade blivit för lätt för mig att frälsa er stackars satar om jag hade haft facit i hand. Jag får helt enkelt leva färdigt det här så kallade livet och se vart det leder mig. Frukta icke alla hemskligheter i världen, jag finns här för er mina kära små får. Folk brukar säga att ödmjukhet är min starka sida.

Jag har mått sådär halvbra hittils detta år. Det känns som om jag antingen har varit bakis eller så trött så att jag nästan däckar. Inatt var jag halvvägs nere i diket med tidningsbilen hela 3 gånger, men man är ju grym på att köra nu så det var bara att ratta runt lite och flyga upp igen. Allt detta pga att jag inte kan hålla ögonen öppna i bilen. Det börjar bli läskigt på riktigt nu, har varit så ett par veckor. Det måste bero på detta förbannade mörker hela tiden. Man kan ju lugnt säga att jag längtar till våren och ljuset. Det är ju så himla underbart när det börjar bli så varmt att man kan sitta ute utan att frysa arslet av sig, kanske till och med njuta av vädret. Och sommaren ska vi inte tala om, denna sommar kommer bli grymmaste ever. Hur vet jag det frågar ni då kanske? Tja, det är sånt man vet om man kan kalla sig Jesus. Tro mig, små vänner.

Har spenderat några dagar nere hos Johan nu med att nörda dota. Alltid kul att göra det emellanåt. Har haft en liten paus från träningen en vecka nu, men om en timme är det dags igen! Full fart! (Y) Och nästa vecka börjar fopollen igen! FY FAN VA BRA. Sen efter det är det återigen dags för mina kära underbara hatade tidningsjävlar. Kan inte alla bara börja läsa nyheter på internet? Det är tur att jag kan roa mig med att lista ut hur jag ska stoppa fattigdomen och skapa världsfred, annars hade ju jobbet sugit totalt.

Hej hopp gummianka!