melodrama

Jag skriver detta medans jag blickar ut genom fönstret, och jag ser de glödande resterna av det som en gång var jorden försvinna bakom oss. Vi är mänsklighetens enda överlevare. Vårt öde stur nu skrivet i stjärnorna. Men nu går jag händelserna lite i förväg..

Allting började igår. Det var en helt vanlig onsdag, och jag vaknade runt 11 tiden som jag alltid brukar göra.
Jag gick upp tog på mig kläderna, fixade frukost och satte mig och åt den medans jag läste nyheterna på aftonbladet. Plötsligt började datorn och tvn flimmra, och stereon brusa. Och innan jag fattade vad som hänt så hade all elektronik fått liv och försökte döda mig. Jag lyckades på något sätt ta mig ur lägenheten efter att min ipod gjort ett tappert sista försök att strypa mig. Väl ute var kaoset ett faktum. Människor sprang runt i panik medans bilarna löpte amok ute på gatorna.

Jag lyckades på något sätt ta mig bort mot skogslyckans centrum och upp mot cyklonvägen. Jag vet inte varför men jag leddes dit som av någon osynlig kraft. Jag fortsatte upp mot utsiktsplatsen, och då hördes dom första explosionerna. Missiler kom flygande över himmelen och träffade hyreshusen ett efter ett. Hela himmelen brann och jag sprang så fort jag kunde längs vägen mot toppen av berget.

Väl uppe möttes jag av en syn som fick mig att tvivla på om jag var vaken eller drömde. Det höga tornet visade sig vara en gigantisk rymdraket, och runt omkring på marken satt en massa fiskmåsar. Jag kände kraften igen, och såg att den kom från fiskmåsarna. Den befallde mig att gå in i raketen. Väl inne satte jag mig i ett rum med en del andra människor. Strax kom en stor fet fiskmås och låste dörren om oss, och gick sedan iväg. Vi var fångar.. deras slavar! Plötsligt börade hela raketen skaka, och jag förstod att vi var på väg att lyfta från jordens yta.

Med ett gigantiskt vrål så lyfter raketen upp över uddevallas himmel. Jag tittar mot horisonten och ser en gigantisk explosion, följt av ett stort svampmoln. Atombomber. "Det var i sista sekund" tänkte jag för mig själv, medans jag såg explosion efter explosion långsamt sprida över hela jordens yta. Vi hade nu lämnat månen bakom oss, och jag tittade tillbaka mod jorden. Jag såg ett starkt ljusken följt av en gigantisk shockvåg som spred sig ut mot universum i alla riktningar. Kvar blev en glödande massa, som en gång var min hemplanet.

Så nu sitter vi alltså här. Mänsklighetens sista hopp, slavar under fiskmåsarna och har ingen aning om vad som kommer hända. Detta är kanske det sista ni hör från mig...........


Det där var lite vad som hänt i mitt liv senaste tiden. Hände det dig något speciellt igår, 090909?

Ps. Kom ihåg att fiskmåsar är onda varelser, som inte vill dig annat än död och lidande. Ds.